Aftonbladet – 28 november 1864, sida 3

Hessen lofvat sin afsägelse, kunde uppfyllas, och att hela danska monarkien trots alla sträf: vanden deremot kunde bevaras. Följaktligen hade prins Fredrik Wiihelm af Hessen icke ens då (den 28 Nov. 1863) ännu haft någon anledning att iramställa afsägelse såsom blott vilkorlig, tvärtom var han genom sitt löfte så väl mokt som rättsligt förpligtad och förbunden att, å länge det af honom uppställda vilkoret var oafgjordt, lugnt vänta och ingenting företaga, hvarigenom han sjelf skulle bidragit att förhindra dess uppfyllande. Var alltså nämnda vilkor, hvaraf prinsen gjort sin afsägelse beroende, bekant för de båda stormakterna. så är det alldeles likgiltigt, om de nämnt det i sin förklaring af den 28 Nov. 1863 i förbundsförsamlingen eller ej; inträdandet af det vid prinsens afselse fästade vilkor, som nu notoriskt föreligger, mediör nemligen i hvarje händelse den rättsliga följd, att de båda stormakterna icke rätteligen kunna undgå att erkänna, det prins Fredrik Wilhelms at Hessen successionsrättigheter åter kommit till giltighet. För öfrigt må man icke förbise. att prinsens igelse icke företanns vid dåvarande förhandr (1863) i tyska förbundsförsamlingen, och li att dess betydelse och utsträckning icke blitvit diskuterad eller underkastad nägon slags prötning.? RYSSLAN Techerkessernas utvandring är ännu icke slutad och äåtföljes b t af samma förfärliga olyckor, brist under ölverresan, hungersnöd och sjukdomar efter ankomsten. Trots alla sina sträfvanden kan turkiska regeringen icke hindra det, emedan den måste söka att sprida inva drareströmmen öfver hela landet, isynnerhet till Mindre Asien och Bulgarien. Antalet af invandrare uppgilves mycket olika. Ryssarne, som söka ölverskyia sitt barbari, berätta att under 18358—59 utvandrat inalles 30,000 personer; sednare aftog väl utvandringen något, men dä kossackerna inflyttade och landet blet mllständigt underkuivadi, började den ånyo i stor skala, och enligt ofticiella uppgifter halva under vintern 1863—064 och invill Juli detta år inalles 247.000 utvandrat, likasom den första utvandringen anslås till 140,000. Franska och engelska blad, som i starka ärger skildrat tscherkessernas lidanden, anvifva deremot den äldre utvandringen till nemot 300,000 och den nyare till ännu mycket mera. Ja några anslä till och med t0alsumman från 1858 till 1864 till 2 milliorer, hvaraf 318.000 från Juli till Septem ber detta år. Om dessa skildringar äro tunna, synes Cet som ryska regeringen icke ens är vöjd med att fördriiva folket från deras fäers jord, och ej heller af vanlig barmherighet kan lörmäs all läta utvandringen ske vägorlunda jemnt. Derför blitva fartygen siverfyllda, provionten högst otillräcklig, och ie olycklige landeutte på enstaka puuktier i ÅA stora massor, att man icke kan hastigt 10g placera dem eller hindra deras altliiunde i massa. Sålunda berättas hån Trape unt till Monitören, att ryssarne förbjudit tora saror, somvarit samlade i Kuban, tt utvandra under loppet af sommarn, men slötsligen på hösten befallt dem inskeppa ig hals ötver hufvud.