Aftonbladet – 24 november 1864, sida 3

inblar derför att de duka under, som ville göra ett slut på tyranniet.? ?Så ni talar, berre!? sade enkan och skakade på hufvudet. ?Ni har då aldrig sett honom, den der herr Avogadore Angelo Querini, som de drilfvit i landsflykt derför ut han förklarade krig mot den hemliga rättvisan? Nå ja, herre, men jag har sett nnom, jag, och äfven annat fattivt folk, och de säga alla, att han är en räutskaffens rerre och en stor lärd, som dag och natt stulerat Venedigs gamla historier och känner agen liksom räfven känner dufslaget. Men len, som sett honom gå på gatun eller stå Broglic med sina vänner, så der lutad not pelaren och med ögonen halft tillslutna, mn vet, att han var en nobile från hattjädern ända ned till skospännena, och att vad han talade och handlade mot tribuvalet, det var inte för folket, utan för de stora herrarne. Men fåret gör det deteomna, herr Delfin, om det slagtas eller uppiles af vargen, och När hök och glada med hvarandra kifras, Bäst hönsen uppå tältet trifvas. Ser ni, kära herre, derför var skadeslädjen stor, då tribunalet blef bekräftadt alla sina rättigheter och likasom förut inte pehöfde aflägga räkenskap för någon utom för Gud i sin sista stund och alla dagar för samvetet. I Orfano-kanalen ligga ar hunIrade, hvilka der bedt sitt sista Ave, tio af mälolket och nittio af de stora herrarne. Men antag nu att adliga och borgerliga prottslingar skulle offentligt dömas ar stora ädet — Misericordia! vi skulle då få åua undra bödlar i stället för tre, och den stora jufven hängde upp den lilla.? Gästen tycktes ämna svara något, men itnöjde sig med ett kort skratt, som vär