Aftonbladet – 22 november 1864, sida 3

saken deremot egde ej någon ytterligare utredning rum. Derföre måste detännu förblifva domstolens sak att besluta, huru vidare i denna fråga skall förfaras. rkande, att man lemnar åsido hela den historiska bevisningen för åtalets allmänna del, och detta mitt yrkande vinner stöd af det beslut, rätten i går afkunnade, så som jag uppfattat det. Genom att undanskjuta den Majewskiska saken afsöndras allt hvad man såsom historiska fakta åberopat mot de tilltalade. I de närmaste dagarne skall en giftblanderska, som i förbindelse med en medbrottsling gifvit sin make ett långsamt dödunde gift, få sin dom. Hennes försök hade länge ej ledt till önskadt resultat. Först sednare vann hon sin afsigt och mannen dog. Under förböret har man vått tillbaka till de föregående försöken. Om nu i förevarande sak ett viltne höres, som vid ett föregående tillfälle fungerat såsom uppviglingsagent, så måste jag deremot inlägga min protest. Kronadvokaten Adelung anhåller, attordföranden ej måtte tillstädja ett sådant uttryckssätt mot vittnena. Advokaten Brachvogel: Hr ordförande! Åklagaremakten fordrar af domstolen etthundratjugoåtta menniskors lif, och då kan jag, såsom deras försvarare, ej äterhälla hvad jag anser för min pligt. Advokaten Elven: Den Majewskiska högförräderiprocessen uppställes såsom ntgångspunkt för hela den närvarande frågan. Så har måst ske, emedan eljest anklagelsen -kulle varit ytterst tunn, fadd och ohållbar. Men derföre har svarande sidan riktat och skall framgent rikta sitt anfall mot denna utgångspunkt. Hon äåtager sig att bevisa, att domstolen då tyvärr blef missledd, ja att till och med en systematisk uppvigling då egde rum. Kronadvokaten Mittelstädt: Någon slags begynnelse måste väl åtalet ha. Man har derföre låtit det börja med år 1858, och dervid anfört de symptomer, som utgjorde utgångspunkter för den sednaste rörelsen. Man kan ej påstå, att den Majewskiska affären är grundvolen för hela åtalet. Om svarande sidan oupphörligt kommer tillbaka till de der sakerna, om hon tror sig kunna oupphörligt upprepa sina misstankar och angrepp, så skall åklagaremakten ega kraft att oupphörligt deremot protestera. Jag hyser det förtroendet till domstolen, att den omsider skall befria oss från sysselsättningen med dessa ovigtiga bisaker. Advokaten Lent: Jag svarar hr kronadvokaten, att vi oupphörligt skola återkomma till det, som vi anse för vår pligt. Det är för oss af intresse att få de personers beteende konstateradt, hvilka i närvarande undersökning åberopats såsom hufvudvittnen. Det är för oss af vigt att ådagalägga att en preussisk domstol blifvit missledd. Hr kronadvokaten har talat om en sedlig harm4 (sittliche Enträöstung) åå vår sida; visserligen kan den äfven i rättssalen finna Isitt uttryck. Kronadvokaten Adelung: Jag har intet att invända mot uppläsningen af domen öfver Majewski, men jag protesterar mot hvarje mot denna dom riktad bevisning, emedan — Rätten träder nu afsides, för att öfverlägga, och besluter att ej vidare höra vittnet v. Bärensprung samt att läta uppläsa handlingarne rörande den Majewskiska processen. I sessionen deu 19 Oktober hördes läkaren Leon Martvell, 27 år gammal, bördig från Moncalieri nära Turin. Kärande sidan påstod först och främst, att hans fädernesland ej är Italien, ej heller hans namn Martvell, utan att han härstammar från Warschau och heter Heilpern, samt vidare att han varit emissarie för nationalregeringen; dessa beskyllningar grundar hon på de vid häktandet i hans ego befintliga loeh honom fräntagna dokumenter, hvarlibland en uf J. Demontowiez utfärdad revolutionär fullmakt och tvenne rekommendationsbref från densamme. Den tilltalade företedde nu till bevis om sin härkomst åtskilliga dokumenter på italienska språket, som utvisa att han är italiensk medborgare .loch att hans föräldrar äro bosatta i Moncalieri; gick derpå öfver till åtalets allmänna del, hvilken han bestred genom anförande ur flera inoch utländska skrifter; och erkände till slut, att han stått i förbindelse med Demontowiez och af honom erhållit skriftliga uppdrag och rekommendationer; men denna förbindelse — förklarade han — bade varit af rent vetenskaplig natur och fullmakten liksom rekommendationsbrefven angätt stiftandet af filialer i palatinatet Plock för en polsk lärd societet, ä hvilkens vägnar Demontowiez då bereste de polska landsdelarne. H.n åberopade samma bevis, hvilka åklagarne gjort gällande mot honom, nemligen de hos honom funna dokumenter, och hemställde till rätten att de måtte uppläsas. — Efter långvarigt sökande fram och tillbaka förklarade ordföranden, att originalerna på oförklarligt sätt försvunnit ur handlingarne, men att såväl vidimerade afskrifter som ock legaliserade öfversättningar funnes. Dessa upplästes och befunnos vara af revolutionärt innehåll. Den anklagade förnekade att de voro hans och yrAdvokaten Brachvogel: Jag förnyar mitt!s en sådan ej är åtkomlig för någon kritik. kade, deri understödd af de tilltalades advokater, att antingen originalerna skulle tillrättaskaffas eller ock de tjenstemän instämmas, som fråntagit honom hans papper och som verkställt öfversättningarne och afskrifterna; särskildt gällde detta yrkande den oss redan från Majewskiska rättegången bekante translatorn Post, som företrädesvis haft del häri. En liflig debatt mellan rätten samt kärande och svarande sidan uppstod härom, hvilken slöts med följande korta, men hela högförräderiprocessen förträffligt karakteriserande samtal: Kronadvokaten Mittelstädt till den anklagade : Ni vill väl dock icke påstå, att de preussiska cmbetsmännen fabricerat dessa handlingar? Advokaten Elven: Jag har alltigenom erbjudit mig att bevisa, att polisembetsmännen i Posen, ända från presidenten ned till den lägsta tjenstemannen, tillverka dylika dokumenter. Man har för hvarje gång hin drat mig att prestera detta bevis, men jag