Aftonbladet – 18 november 1864, sida 2

LL — — Leslie nådde emellertid sitt hem i ett fullkomligt maktlöst tillstå.d, och gladde sig vid tanken på att den första underrättelse, som Laura skulle få om sin fästman, skulle komma att bli i form af ett bref med svarta kanter. Han sjönk nu uti en dvallik sömn, om hvars långvarighet ingen af de få tjenarne i huset bekymrade sig, emedan de icke på något sätt voro fästade vid honom, och sannolikt kunde de icke heller ha gjort honom någon större tjenst än att låta honom få vara i fred. Då han vaknade, undrade han öfver att han ännu var vid lif, och beslöt att hvårken begagna några läkemedel eller följa de föreskrifter som doktorn hade gifvit under hans tillfrisknande, utan lefva eller dö, allt efter som det föll sig. Han förde ett helt och hållet ensligt lif, och ett helt dygn kunde förflyta utan att han yttrade ett enda ord. Hanlåg hela dagen utsträckt i en ländstol, i det ban antingen blickade mörkt och dystert framför sig eller stirrade ut i den tomma rymden, och ingen kunde säga om hans blick stannade vid träden eller den gamla muren derutanför, eller om den sväfvade längt bort till andra nejder. Han sökte icke beherrska sina tankar, utan lät dem komma och oå såsom de sjelfva ville, och följden häraf var, att hans lynne med hvarje dag blef dystrare. Det förekom honom som om han skyndsamt närmade sig det mörka kaos, hvaraf dit korta, sjellmedvetna lifvet, enligt hans öfvertygelse, var omgifvet på. alla sidor, och verkan deraf var så mycket starkare, som han helt och hållet uuderlät att använda de själsgåfvor, till hvilka han hittills hade satt sin stolthet och sin glädje. Han hvarken läste eller skref och tänkte aldrig på de intryck som hans fordna studier hade jverlemnat i hans själ. Han hade förlorat