UTRIKES ITALIEN. Uti italienska representanthusets session den 12 dennes uppträdde konseljpresidenten, general Lamarmora, och yttrade sig väsentligen på följande sätt: ?Jag var före fördragets afslutande emot detsamma, emedan jag befarade söndringar uti det inre al Italien, men jag har nu blifvit af annan åsigt, sedan jag sett att hvarje italiensk medborgare allvarligt erinrar sig de känslor, som gäfvo sig tillkänna i parlamentet, vid den nyligen skedda depeschvexlingen, och de genom fördraget ingångna förpligtelser. Vi hafva kunnat säga: Ministeren skall ega kraft alt bringa fördraget till utförande. Denna öfvertygelse hemta vi från eder endrägt och landets moraliska understöd.? Längre fram i sitt anförande beklagade konseljpresidenten att en misstanke blifvit yttrad i kammaren om Frankrikes afsigter. Jag har?, tillade han, flera gånger haft tillfälle att tala med kejsar Napoleon, och alltsedan 1852 funnit honom benägen att sysselsätta sig med Italien.? Generalen hänvisade derefter på de vigtiga tjenster, som kejsaren gjort Italien, och tillade: Måhända hyste kejsaren en gång, såsom ju äfven flera bland eder, tvifvel om möjligheten af Italiens enhet; men för närvarande, derom är jag fullt öfvertygad, anser