Aftonbladet – 17 november 1864, sida 3

lor hos honom, och då han steg upp från sitt sjukläger, var hans själ förmörkad af ett hemskare tvifvel på allt ädelt och godt, än man vanligen finner äfven hos olyckans och lastens mest förnedrade offer. Fem månader hade nu förflutit sedan den dag då han nedföll sanslös uti värdsduset i Cantleton. Han hade nu kommit så långt att han kunde gå litet omkring, och han hyste icke någon högre önskan att än få komma hem för att dö derstädes. Han kände sig nedtryckt af den förbindelse i hvilken han stod till mr Chausen och Laura, och det var hans lifligaste önskan, att de måtte låtit honom få dö, då han sjuknade, De hade ju endast förlängt hans dödsqval, och han var alldeles urståndsatt att återgälda hvad de hade gjort för honom. Han ansträngde sig för att synas raskare än han i verkligheten var, och följden deraf blef, att han, då han var ensam, kände sig ännu mera matt och nedslagen. Laura vaktade honom oupphörligt, och det syntes henne som om ögonblicket nu vore kommet, då det skulle visa sig om det hade lyckats hennes trollkonster att fullkomligt insnärja honom, Hon dolde icke för sig sjelf att han icke älskade henne; han var förbindlig, men icke tacksam, och han längtade att komma sin väg, oaktadt det ihans hem icke fanns någon som han längtade att återse. Det stod ej i hennes makt att framkalla det förtroliga förhållande, som förr hade varit rådande dem emellan, oaktadt hon gjorde sitt bästa för att anslå den muntra ton, som i fordna tider hade herrskat i deras samtal; hon insåg tydligt att hon icke hade något inflytande på honom. Hon hade icke talat med någon menniska om hans förlofning med Leonora, och han kände sig mycket tacksam mut henne derför att hon