Aftonbladet – 17 november 1864, sida 3

derför inte försöka att afråda er från e1 föresats.? ?Jag tackar er verkligen för att ni sålunda stärker mig i mitt uppsåt. För at! säga er rena sanningen, har jag ingen högre önskan än att dö i någon mörk vrå af mit: h:m.? ?Då ni säger dessa grymma ord till mig. vet jag att det är er verkliga mening; men äfven jag har en önskan.? ?Förskona mig från att höra den?, sade Leslie, som insåg att hon hade förberedt en scen och ryste vid tanken härpå. Jag har inte längre någonting att skaffa med andras önskningar och afsigter; jag står redan med ena foten i grafven.? ?Men om ni dör, förorsakar ni andra stor sorg?, sade Laura häftigt. SNoj visst inte. För ett år sedan, då jag ännu var glad och liflig, skulle kanske någon ha beklagat min bortgång; men numera är jag endast en skugga, och då denna skugga försvunnit, blir det åter ljus och glädje i. den omgifning i hvilken jag lefvat.? ?Det är ohyggligt att tänka, utbrast Laura, att ni för alla dessa dystra tankar har att tacka en varelse, som inte en gång förtjenar att man erinrar sig hexnes namn.? Ja, och hvars namn ni för Guds skull aldrig må låta mig höra?, sade Leslie med en rysning. Blotta hänsyftningen derpå genomborrar mitt hjerta som ett dolkstygn.? ?Förlåt mig, Leslie; jag ångrar bittert hvad jag sane.? Förlåta er!4 sade han. Ja, det behöfs i sanning mycken förlåtelse å alla sidor — men detta gäller dock inte er. Bry erinte om hvad jag sade; jag tänkte inte sjelf derpå.Ss