Aftonbladet – 17 november 1864, sida 2

måste genast tala med honom, då han kommer tillbaka. Farväl! Jag har åstadkommit mycken villervalla här, miss Chausen, och ni har mycket att förebrå mig; men jag hoppas att ni skall förlåta mig och glömma allt, då jag inte längre förmörkar ert lyckliga hem!? Med dessa ord vände han sig om och gick bort, medan Laura stod och såg efter honom med stirrande blickar. Tänker han verkligen lemna mig på detta sätt?? sade hon för sig sjelf. Ar det hans mening, att allt uu är-förbi oss emellan? Han ser sig inte ens om, och han har ingen aning om den förtrollning som hvilar öfver honom och tvingar honom att komma tillbaka.? Då han gick uppför trappstegen till terrassen, märkte hon att han icke längre hade samma fasta ooh spänstiga gång som förut. Han är visst sjuk?, sade hon för sig sjelf, ?och jag kan förlora honom just genom mitt försök att vinna honom. Men hellre det, än att han skulle tillhöra en annan !? Det hade nu blifvit mörkt, och Laura, hvars vanor voro yppiga och vekliga, plävade vid denna tid sitta vid eldbrasan i sin ländstol, med fötterna på den varma härden, medan hon i den präktigt upplysta salongen, der hennes smakfullt inlagda sybord utgjorde en af de vackraste prydnaderna, läste i en bok eller arbetade på något broderi. Men denna afton svepte hon in sig i eu kappa och gick in i stallet vid en tid då allt tjenstfolket var samladt till qvällsvard, med undantag af en halfvuxen pojke, som hon befallde spänna för och köra henne till Cantleton, der mr Roundel bodde. Hon hade utan betänkande svarat Leslie, att mr