Aftonbladet – 16 november 1864, sida 2

Denne var nöjd med bytet, och allt syntes till allmän belåtenhet, Fem minuter före afresan begagnade Laura emellertid det gynnande tillfället till att tala ensam med sin bror, i det hon följde honom in uti hans rum, der han höll på att gifva en betjent de sista befallningarne, och sedan han skickat bort denne, kastade hon sig om hans hals med en så våldsam tåreflod, som om gråten vore nära all qväfva henne, Min söta flicka — min dyra Laura — mitt älskade barn — hvad gar åt dig?? utbraet mr Chausen. Säg mig hvad det är. Kan jag hjelpa dig? Säg mig bara hvem som gjort dig ledsen.? Laurence, han har ju rest ifrån mig! Skall jag väl någonsin få återse honom ?7 ?Är det Leslie du menar? Ar det hans afresa du sörjer? Jag fruktade också verk. ligen att det hade kommit något missför ständ er emellan.? Ack, det är jag som burit mig så illa. så dåraktigt åt, men det var endast Leono ras sluga och listiga konster som vilseledde mig. Anrnu i dog på morgonen stämde hor möte med honom i trädgården, och jag kunde inte uthärda det. Jag... jag... Ni räkade väl i tvist med hvarandra. inte sani? Och detta var orsaken hvarfö Leonora inte lemnar sitt rum och att Les lie rest sin väg? Men hvad rättighet hade du då ott tvista med honom. Säg mig upp r.ktigt om du verkligen hade någon sådan? Om jag hade någon rätighet dertill!? utbrast Laura igt. Ja, jag hade der rättighet som tillkommer en fästmö.? ?Om så förhåller sig, sade hennes bror a!lvarligt, ?har jag annat att göra än fara på jagt efter mina förpaktares röster, i sådant fall är det min pligt att stanna hemma och se till att min syster vederfares rättvisa.