Aftonbladet – 15 november 1864, sida 2

Efter hvad de sednaste telegrammerna vifva vid handen, torde ratifikationerna å fredstraktaten i detta ögonblick vara utvexlade och man kan motse underrättelser om de tyska truppernas påbörjade utryckande ur Jutland. Ännu råder emellertid den största ovisshet om allt, som angår de genom fredstraktaten i Preussens och Österrikes händer fverlemnade trenne hertigdömenas framtida öde. Preussens regering och dess organer tala beständigt om att exekutionen i Holstein och Lauenburg nu är obe tigad och ändamålslös och vilja de rö hafva dessa tvenne hertigdömen utrymda af förbundstrupperna. Österrikes regering synes deremot icke böjd att i denna sak gå tillsammans med Preussen och ännu ytterligare förvärra ställningen till mellanstaterna, och derför pågå underhandlingar om denna fråga mellan de båda stormakterna. Österrike skall visserligen vara hågadt att fordra delaktighet i de båda tyska hertigdömenas förvaltning, men vill icke utestänga förbun burgska landtd i Berlin, och såväl af konun Bismarck ; de nalunion mella invånare och sdagen derifrån. Den lauenagens emissarier hafva varit hafva der blifvit mottagne g Wilhelm som af herr von halva uttalat sig för en person Lauenburg med dess 50,000 Preussen med 15 millioner. Österrike skall ingalunda vara böjdt att ingå derpå; äfven detta land skall ställas under förbundsförvaltning tills arfsfrågan blifvit ordnad, och för detta ändamål inkallar nu Sachsen-Meiningen tlla som tro sig arfsberättigade, för att åvägabringa en diploma tisk öfverenskommelse om beslutet. Frågan om Slesvig och Holstein är naturligtvis ännu mera oklar; ty det synes verkligen, som om äfven der röra sig tankar på en anslutning till Preussen, så framt man vill medgifva dem samma liberala vilkor som Lauenburg, och en folkomr stning skulle möjligtvis utfalla till fördel för Preussen. Morn. Heralds? korrespondent från Frankfurt säger också, att de män, med hvilka han der stöter tillsammans, och hvilka han anser väl underrättade, tvifla på att Preussen någonsin skall afstå från hertigdömena eller åtminstone afstå dem till en af förbundet utvald furste. Slesvig och Holstein skola en gång göra, hvad Lauenburg redan gjort. Några af de mest inflytelserika männen i hertigdömena sade mig, att de vore mer angelägna om styrka än om frihet, eller, rättare sagdt: fö yrka och sedan frihet! Låtom oss derför gå till Preuspreussiska landtdasen kämpa ag är öfverhufvud ense med lem deruti, och jag anser sannolikt, att i hertigdömena ska KRA ESR sen och i den I r friheten! h slutligen antingen koOTEL AN Fa rn