Aftonbladet – 15 november 1864, sida 2

ves en verklig engelsk lord, hvilket han ock är, icke tänker sig möjligheten af ett tredje alternativ, som skulle bestå uti en ny folklig rörelse, i revolutionen, som ehuruil den nu i 15 år inom Europa slumrat, likväl icke ännu lagt in om sitt afsked, och som skulle kunna för Europa öppna nya, för dess statsmän okända horisonter. Men hvad som är det intressantaste ilord Stanleys tal, det är hans uppriktiga yttranden om Englands inre politik Den inre poitiken, valreformen, förlegade lagar, hvilka utgöra lika mänga befästningar, hvarmed bördsprincipen och kapilalmonopoliet omvifvit sig för att hålla sig uppe och för att Skydda sig emot demokratiens fullt berättisade och helsosamma inkräktningar; utvidgningen af valrätten och utsträckningen af politiska rättigheter till de arbetande klasserna — detta är det område, der i våra dagar Englands alla politiska partier stämt möte. Man märker, att stora händelser stunda; alt de gamla politiska partierna, tories och whigs, äro döda, att de gamla frågor, som debatterades mellan de konservativa och liberala aristokraternå, äro döda, samt att det ej längre är möjligt att fördröja lösninsen af nya och brännande frågor, som sätta J ngen ch hvilka, om . konstitntionel väg, sjelfva på revolutionär. Den stora och ofäntliga arbetarebefolkning, som utgör Englands ära, rikedom och makt, och som den orättvisa lagstiftningen beröfvar all politisk rätt, agiteras, uppröres, associerar sig på hela Englands och Skottlands område för att fordra tillträde till det politiska lifvet, och ehuru sympatiserande med alla rättvisa, nationella och populära frågor i Europa, något som den bevisat genom sin hållning i den danska frågan och genom det storartade mottagande den gaf folkkretsornes hjelte Garibaldi — vill älven den i dag icke mera ha krig, dock ej af egoism — y den har bevisat att den ej är egoist under hela bomullskrisen, hvilken kostat den så många förfärliga lidanden, men ändock ej förhindrat den att i strid mot sina egna intressen för ögonblicket och trots hela aristokratiens och hela det högmögende borgerskapets trolösa intalan verkligt och enhälligt taga de amerikanska nordstaternas arti mot de slafhållande och bomullsodlande sydstaterna. Om den nu är emot krig, är det således ej af egoism, utan derföre at: den känner och vet, att ett europeiskt krig i lång tid skulle fördröja lösningen af dessa stora inre frågor, samt deröre att den inser, att det engelska folket icke bättre kan tjena den radikala och universella emancipationens sak i Europa än genom att föra friheten ett stort steg framåt 1 sitt eget land. Alla partier rusta och väpna sig derföre till denna stora strid, som kanske kommer att bryta ut är 1865, men icke sednare än inom två år. Ty är 1866 utlöper den lagliga tiden för underhusets tillvaro, och det är utan allt tvifvel, att de nya valen skola i Englands inre politiska lif införa helt och hållet nya frågor och ett nytt mouvement.