Aftonbladet – 15 november 1864, sida 2

sramad på golfvet under hans fötter, för utt i det nästa åter utvecklas och läsas med oförminskadt raseri. Vid sidan af den låg nandsken, och begge hade ban erhållit af Laura, som nästan utan att säga något nade lemnat honom dessa bevis på Leonoras falskhet. Han såg dem och trodde på lem. Det syntes honom nt tydligt att mö.ena mellan Leonora och den unge officern icke, såsom han förr hade sökt förmå sig att tro, berodde på en slump eller en ögonblicklig tanklöshet, utan vore frukten af ett, förtroligt förhållande, som hade räckt i lång tid; ty dessa hemliga möten hade ju antagit en så regelbundeh karakter, att Leonora ansåg nödvändigt att göra en ursäkt, då hon icke såg sig i stånd att uppfylla ett gifvet löfte. Huru skulle Leslie kunna hysa det minsta tvifvel? Det varju hennes egen stil, och der låg handsken till hennes lilla vackra hand! Ack, hon hade en falsk hand, liksom hon hade ett falskt hjerta! Den tillit han hade hyst till henne hade således blifvit missbrukad och en oskuld, som hade förmått honom att aufstå från sina ursprungliga ulsigter, fanns icke ill. Laura hade genomborrat honom med denna giftiga dolk och qvarlemnat den i såret för att göra behörig verkan, en verkan, som också verkligen var förfärlig. Så snart dagen grydde lemnade Leslie huset och fortsatte sin feberaktiga promenad ite i trädgården, der han också temligen säkert väntade att få träffa Leonora, emelan hon der plägade spatsera en stund före frukosten. Det hade hittills också varit vanligt att de på morgonen träffade hvarandra i trädgården. Den kalla Oktoberluften trängde till märg och ben, de få återstående blommorna och präset voro betäckta med rimfrost, och 80