Aftonbladet – 10 november 1864, sida 3

Rättegångsock Polissaker. Ett ovanligt skuldfordringsmål. På rådhusrättens fjerde afdelnings pröfning och afdömande beror för närvarande ett större skuldfordringsmål, som anhänggiggjordes redan i medio af sistlidne Augusti månad och sedandess förevarit till behandling vid åtskilliga tillfällen. Målet har väckt en viss uppmärksamhet, enär under rättegången åtskilliga egna penningtransaktioner blifvit blottade, och den person, saken närmast rör, innehar en högre samhällsställning genom börd och andra Nere företräden. Rättegångsakterna göra ej fullkomligt klart huru forringsanspråket i grunden tillsommit, ty de beröra med varsamhet penningtransaktionens brännpunkt, spelbanken i Wiesbaden, men de tillåta dock att kasta en blick i dess mysterier och lyfta en flik på den slöja, som i den s. k. eleganta? verlden understundom under mycken yttre politur döljer en moralisk maskstungenhet. At rättens protokoller i målet inhemtas till .en början, att legationsrådet grefve Otto Gabriel Mörner under den 12 sistlidte Augusti undfått kallelse och stämning till härvarande rådhusrätt å bankirfirman Michaelson komp. Till grund för stämningen åberopar grefven, att nämnde hus under den 7 nästlidne Juni låtit tillställa hans härvarande ombud, v. häradshöfdingen H. Wendtland, en den 31 December 1863 daterad kontokurant öfver grefvens affärer med detsamma. Mot en i denna kontokurant, hvilken grefven ansett oriktig och deremot genom notarius publicus. protesterat, förekommande post å 35.000 franes, hvilka hr grefven under sitt vistande i Wiesbaden hösten 1863 skulle uppburit å ett för honom af hrr Michaelson komp. utfärdadt ackreditivbref till baron Erlanger 1 Frankfurt am Main, vänder han förnämligast sina anmärkningar, påstående att denna post blifvit honom oriktigt påförd. Anmärkningarne utsträckas äfven till åtskilliga kursevalveringar vid penningarnes indragning på Hamburg samt honom obehörigt debiterad omkostnadsprovision. Hr grefven förmäler vidare i stämningen, att hrr Michaelson komp. till stöd för denna fordran åberopat tio (10) qvittenser, hvarunder grefvens namn står tecknadt, men hvilkas hufvudsakliga innehåll han ej nu vill godkänna, tillläggande att han, redan den 10 December 1863, i skrifvelse från Maintz till hrr Michaelson komp. hos dem nedlagt reservation mot hvarje försök att på grund af förbemälde ackreditivbref utbekomma penningar, då ackreditivbrefvet kommit i obehörig persons händer? i Wiesbaden och borde till all sin kraft och verkan annulleras. I stämningen påstår grefven slutligen, att han icke är hrr Michaelson komp. något skyldig, utan tvärtom, då de i kontokuranten förekommande summor: blifvit vederbörligen jemkade, hos dem tillgodohar en fordran på 12,146 rdr 31 öre, hvilket belopp han yrkar utbekomma med löpande ränta. sin sida hafva svarandena uttagit genstämning å grefve Mörner, hvari hans fordringsanspråk bestridas och påståenden göras att grefven till dem måtte åläggas utbetala deras egande fordran, enligt förenämnde kontokurant uppgående till 13,457 rdr 53 öre. Så långt stämningarne. Då målet första gången, eller den 22 Augusti, förevar inför rådhusrälten, inställde sig grefve Mörner personligen, och tillstädeskom, såsom ombud för Mans vederparter, kongl. sekreteraren W. F. Dalman. Hr grefven ingaf den klandrade räkningen, utvisande ett saldo af 13,457 rdr 53 öre samt en vid räkningen fästad protesthandling, äfvensom en kopia af det för grefven under den 24 Mars 1863 utfärdade ackreditivbrefvet på baron ErlanST under förmälan att originalet blifvit till hrr ichaelson komp. återlemnadt. Hr Dalman lemnade riktigheten af den företedda kopian af ackreditivbrefvet obestridd samt ingaf, såsom stöd för genkäromålet, en kontokurant, fullkomligt lika :med den af grefven företedda, och bestre uppgiften att ackreditivbrefvet blifvit återlemnadt till hrr Michaelson komp. af hr grefven, samt anhöll att denne måtte tillfrågas om han innehade originalet. Hr grefven genmälde, såsom han förut i stämningen yttrat, att det i December månad kommit ur Hans ego, men att grosshandlaren: August Michaelson under nästlidne Juni månad uti flera personers närvaro skulle erkänt att han innehade etsamma. Ombudet företedde de 10 omtvistade originalqvittenserna, som till en del voro tryckta, till en del handskrifna, men alla undertecknade med Otto v. Mörner samt utfärdade under lopet af Oktober, November och December måna er 1863, å tillsammans 35,000 francs, samt anhöll att grefven måtte tillfrågas om han erkände sitt namn. Efter tagen kännedom af qvittenserna, erkände grefven att han å dem tecknat icke blott sit namn, utan äfven Wiesbaden, datum, premier, bon pour och de derå tecknade olika beloppen, men tillade, att då detta skett å de till en del tryckta blanketterna, hade hvad som nu dessutom funnes på dem med hand skrifvet icke funnits, utan sedermera tillkommit; om huru dervid tillgått saknade grefven all vetskap, hvarförutom hr grefven förmälde att han vid hvarje särskildt tillfälle påtecknat tvenne blanketter, endast deri skiljande sig från hvarandra, att å den ena stått premier, å den andra double, yrkande hr grefven att originalduppletterna af hrr Michaelson komp. måtte företes, hvilket nr Dalman förklarade sina hufvudmän icke vilja undandraga sig, såvida desamma funnes i deras ego. Som qvittenserna icke funnos rittens protokoller bifogade, har ref. ej varit i tillfälle att se dem, utan endast en afskrift deraf, lydande alla qvittenserna på franska språket sålunda : Recu de monsieur J. Wellens our compte de monsieur Raphael Erlanger å valoir sur la lettre de credit des mess. Michaelson comp. de cinquante mille francs du 2 Mars 1863 la somme de (summan) dont quittance double valant comme simple. Wiesbade le (dato). Premier bon pour (summan). Otto v. Mörner. eller på svenska, enligt öfversättning af veder