— Sednast hitkomna numret af Times iniehåller en mot engelska hofvet riktad skarp artikel för den föga uppmärksamhet som i England visas resande furstliga personer, som besöka detta land. Artikeln är föranledd af det mottagande, som prinsen och prinsessan af Wales rönt under sin sa och förnämligast af den storartade västfiihet, som bevisades dem i Sverge. Det må vara, menar Times, att drottninsens djupa sorg hindrar henne från att dellaga i ceremonier och festligheter. ?Men Psuveränens närvaro, ehuru den högsta prydnaden och den mest tilldragande delen i Pen nations gästfrihet, är dock icke helt och Phåliet oundgänglig för dess utöfvande. Pidningen talar derefter om huru jemförelsevis illa det i allmänhet är bestäldt för mottagande af resande i England och huru föga de engelska hotellerna motsvara hvad nan af dem kunde önska. Emellertid?, ullföljer tidningen, är detta äfven våra örnämsta gästers enda tillflykt. Prins Kristian af Danmark med sin familj var nbjuden till England och måste taga in vå Westminster Palace Hotel; och då prins Jumbert af Italien nyligen kom till Engand, var han gäst hos italienska ministern stället att blifva herbergerad i något al våra kungliga palatser. Det är alltid häri landet the long vacation? eller the short vacation, eller befinner sig hofvet på lanlet, eller finnes någon annan förträfflig anledning att icke visa besökande denna hjertliga engelska gästfrihet, som plägade vara nationens stolthet. Ingen kan med fog säga att vi äro njugga vid fyllandet af kronans behof. Konungen af Sverge, som nyss egnat prinsen af Wales och hans gemål ett så nobelt mottagande, har en civillista på omkring femtitusen pund om året. Sannerigen borde vi icke af vår rikedom och vår välmåga kunna åstadkomma lika mycket som de gästfria svenskarne. Då denne samma konung af Sverge för tre år sedan pesökte England, och då hans broder, den ipplyste prins Öscar, kom till oss för två