Aftonbladet – 9 november 1864, sida 2

utan att känna sig rörd deraf. Icke ett enda af de ord hon hörde uti kyrkan lät i hennes öron såsom en dom öfver hennes mörka planer. I sin barndom hade hon lärt sig avt om sönoch helgdagarne afhålla sig från alla verldsliga sysselsättningar; men då hennes mor, som vanligen förde ett mycket indraget lif, en söndag blef bjuden till en stor fest i ett mycket rikt och förnämt hus, hade bjudninden blifvit antagen, icke derför att modren trodde att det var en oskyldig sak att gå dit, utan derför att frestelsen var för stark. Laura hade sedan denna tid haft rikt tillfälle att besegra det intryck, som denna händelse hade gjort på henne, och den hade sannolikt icke heller utöfvat ett så synnerligt starkt inflytande på henne; men hon hade en naturlig fallenhet att grubbla jfver denna och liknande tilldragelser, som non under tidens lopp hade upplefvat, till less hon slutligen, hänförd af egoism och ;kufvade lidelser hade, så att säga, blifvit en sammansättning af tvenne personligheter, af hvilka den ena med munnen bekände allt som var rätt och godt, medan den andra i sina handlingar endast lät leda sig af det som föll henne i smaken. En lylik motsats i karakteren är för öfrigt ganska vanlig. På den här ifrågavarande söndagen var hon lerför närvarande i familjens kyrkbänk i sällskap med sina gäster, och från kyrkan gick won till skolan, der hon af den djupt nisande Järarinnan mottog underrättelse om levernas uppförande samt bannade dem om gifvit anledning till missnöje. Derefer föreslog hon såsom en förströelse, att nan skulle göra en promennd; men Leslie flägsnade sig med Leonora, innan Laura ann hindra det, för att tillbringa förmidlagen vid vattenfallet och vid den lilla trömmens strand. Laura hade tänkt att gifva sir Peter en ninnesgåfva, och kallade honom in i sitt um för att lemna honom densamma, som estod i en liten prydlig nattsäck.