Aftonbladet – 9 november 1864, sida 2

— Södra teatern spelar sedan mer än en vecka tillbaka hvarje spektakelafton, och med ganska god framgång, ett nytt inhemskt stycke benämdt Spanska konsuln eller ?Karakteren adlar mannen?. Det är en dramatisk tidsbild med sång?, i 4 akter. Den har flutit ur samma penna som Polkander i Stockholm m. fl. arbeten. Handlingen försiggår i en svensk landsort och man får föra bekantskap med en köpmansfamilj, der run är ytterst svag för allt, som är eller synes vara förnämt, och der mannen villigt nog följer med och gör till sin lefnadsuppvift att få titel eller Skarakter? af konsul. Han vinner också sitt mål och finner i denna sin upphöjelse anledning att lefva friskt undan — så länge kassan det tillåter. Ruineradt och nödgadt attarbeta i all anspråkslöshet erfar det högt sträfvande paret såväl hvad den vänskap gått för, som med stora kalaser förvärfvats, som äfven att det icke är titlar och rikedomar utan karakteren?, d. v. s. den moraliska karakteren, som adlar mannen. Af styckets många personager är det tvifvelsutan en mycket sqvallersjuk, men derjemte i botten god och trogen tjenarinna i köpmansfamiljen, som är bäst och mest konseqvent hållen. Framställd af fru Caspör utgör den det hufvudsakligen muntrande elementet i stycket. Hos de flesta öfriga figurerna finner man såsom vanligt i komedier af samma skola som denna en icke fullt motiverad och icke heller fullt psykologiskt sannolik förvandling under pjesens fortgån af karakter och sinnelag. Men huru skul man eljest i slutscenen kunna få återse al sina i stycket gjorda bekantskaper glada oc) lyckliga? Och att vi det skola är en gån ett bland de moderna komediförfattarnes hufvudsträfvanden. Bland de spelande återser man med nöje fru Gustafsson, för några år sedan uppträdande, såsom mll Zeth, på Ladugårdslands teatern. Hon har säsom den fåfänga köp mansfrun några rätt lyckliga momenter. Bäst är hon måhända, då hon, -öfverväldigad af glädjen öfver Konsulsutnämningen, erfar ett oemotståndligt behof att utgjuta sitl hjerta för sitt allt i alla, den ofvannämeda tjenarinnan, och högljudt ropar på Beate-Solie?, för att gifva henne del af den stora nyheten. cm Tr OMR