Aftonbladet – 8 november 1864, sida 2

kring Europa, om den släckt det mod, som lifvade Kruse och Michelet vid Hölands prestgård eller den norska matrosen vid Dynekilen. Meiä med Guds hjelp är det icke så, än bor i nordens lundar den gamla anda qvar, och en framtid af storhet och ära väntar den skandinaviska halfön, blott de tvenne folken broderligt hålla samman. Det vilja vi ju äfven göra, kamrater? (Ett enhälligt Ja7 dånade härvid som svar.) På andra sidan Bottenhafvet hade Sverge en trogen vän, som under 600 år delade segrar och olyckor; dess förlust glömma vi aldrig, men erkänna tacksamt, att vi på andra sidan fjellen funnit en annan. Vi känna lifligt att, om faran hotar, skall den unga norska hären aldrig svika sin äldre svenske broder. Vi skola då, liksom nu, täfla med hvarandra; men denna täflan är en ädel täflan, den gäller endast hvem som bäst och kraftigast skall gagna det gemensamma fosterlandet. Se, derför är norrmannen aldrig en främling i vår krets, derför tömma vi nu med varma hjertan en välgångsskål för den tappra norska armen och flottan. Kamrater! ett trefaldigt hurra, på gammalt skandinaviskt vis, för våra norska bröder, Sedan en sång blifvit sjungen äskade generalmajoren Sörensen ljud och tackade medelst en skål för svenska armen, hvarvid han yttrade: Paa mine Kammeraters og egne Vegne takker jeg hjerteligt for den nys udbragte Skaal og tör eg, 1 Forbindelse med de i samme indeholdte Ylinger, udtale den Overbeviisning, at om oj naar den norske Arm6e maatte blive kaldet ti Kamp for vor elskede og ridderlige Konge og de forenede Riger, vil den visseligen söge at gjöre sig fortjent til den re at kjempe Side om Side med Sveriges glorrige Arme. Som den zeldste af den norske Armåees her tilstedevzerende Representanter maa det derhos vere mig tilladt, i dens Navn og paa dens Vegne, at udbringe en Skaal — en Skaal, som ingen Indledning tiltranger, thi jeg behöfver blot at navne den, for at tilvende den Eders Alles varme Sympati. Det er, mine Herrer, en Skaal for den svenske Armee. — Idet jeg nu giver mig den ZEre at udbringe denne Skaal, skeer det med det Onske, at den svenske Armee altid maa vedblive at vare, hvad den nu er og hvad den i Secler allerede har varit: sit stolte Feedrenelands Stolt: hed og Hieder! Ja, Held for den hederkronede svenske Armåe! Sedermera föreslog kommendören Falsen i följande ordalag en skål för svenska flottan: Naar den norske Marine skal optrede til Forsvar for de forenede Rigers Selvstendighed og ZEre, vil det selvfölgeligt ske i Forening med den svenske Marine og jeg troer derfor att kunne udtale at de femti Åar som ere forlöbne siden Nore rakte Svea sin Haand, og saa for begge Mariners Vedkommende vil kunne opvise et glaedeligt Resultat, nemlig i det gode og broderlige Forhold som i dette Tidsrum har udveklet si meillem dem i et Forhold saa godt, at de med Sandhet ville kunne optrede som Eet, naar de for Alvor kaldes af Konge og Fedreland. I det jeg lykönsker begge Mariner til dette gode Resultat, tillader jeg mig at udbringe en Skaal for den svenske Marine med det hjertelige Önske, at Held og Lykke stedse maa ledsage den lige saa vist som at den altid har og altid vil fure rens Vei i sit Kjölvand. På eftermiddagen deklamerade kmmarskrifvaren vid flottan Tammelin a! honom författade verser, som vi ofördröjligen skola meddela. Tal och sång omvexlade sedermera, och denna i allo lyckade, verkligen storartade fest, som säkert länge skall qvarlefva i deltagarnes minne och hvarunder den lifligaste stämning och största belåtenhet rådde, slutades först sent på aftonen. Lokalen, som var praktfullt upplyst, var på eftermiddagen äfvenledes utvändigt särdeles rikt eklärerad med marschaller. Såsom värdar fungerade majoien grefve T. Wrangel, ryttmästaren grefve Axel von Rosen, kaptenerna Ankarcrona och von Franken samt kaptenlöjtnanten Forsell. oo ——-V sötad