Aftonbladet – 8 november 1864, sida 2

dets till häst musikkår utförde taffelmusik, Y! var i midten Carl XII:s porträtt, omviradt 7 med guirlander och omgilvet af unionsflagrf, gorna. På sidorna om Carl XUI:s porträtt sis voro sköldar likaledes omgifna af flaggorm och å hvilka sköldar stodo att läsa namnen Rosenblad och Ohristie. På långsi5v dorna af salen voro för hvarje fönster äf-!y. venledes anbragta sköldar omgifna af flagle gor och å hvilka sköldar stodo att läsade namnen å de mera framstående personerna Ps från år 1814, såsom v. Platen, af Wetter5Y stedt, Wirsen, Mörner, v. Rosenstein, We3 del-Jarlsberg, Anker och Holst. at Då gästerna voro samlade, intågade man lal under det att musiken uppspelade en fest-he marsch i denna sal, hvarest jemte i de tvenne nästgränsande rummen middagen serverades. När middagen led emot slutet, framträdde öfverkommendanten, generalmajoren Nauckhoff och föreslog en underdånig skål för den högt älskade unionskonungen. Skålen beledsagades af trumpetfanfarer och lifliga sv hurrarop, hvarefter af militärsällskapets ta vackra sängkör afsjöngs följande, till me-lra lodien ?Bevare Gud vår kung? af kaptenn löjtnanten Hjelmstjerna författade verser: Hvar fins i Nordanland Se hjerta ej i brand, f ungen nämns? 9 Din blick ett solsken är, Du kraft i armen bär, e Derföre Du oss är 5 Så kär Kung Carl! H Att bröders styrka låg fu Uti en enig håg, Den tro var Hans, sh Som, fridoch segersäll, fö Band omkring Nordens fjell Ö Kransen af eternell, m En fridens krans. Sen dess den vuxit har de Med kraft så underbar fe Rotfast i allt; ta Historiens Genius såg st Och ser, med tjusad håg, sl Ett folk från Vestervåg Till Ejstrasalt. i Konung! var stolt att män, nh Som endast kärleken Tvinga förmår, På sina sköldar slå I Om ofrid skulle nå R Dess kust, och samfäldt gå F Dit Kungen går. Var trygg Du Kung i Nord! Ditt väldes grund är gjord Af Dina folk. I jublet som Dig når, En mäktig grundton går, k — Nu, som för femti år: — då Lefve Kung Carl !? p Östanoch Vestanfjälls Bönen till Herran ställs: b Skydda vår Kung! Du! som så huldrik ser Ifrån Din himmel ner B Och kraft till handling ger, st Styrke vår Kung! st Gud! med Din allmakts hand o Hägna Hans båda land b I allan dag. i Gif, att i fust och nöd fö Fins ömsesidigt stöd I kärleken, som bjöd R Fostbrödralag. Derefter föreslog stationsbefälhafvaren, y, kontreamiralen Lilliehöök en skål för båda g drottningarne och den kungliga familjen, !d4 likaledes beledsagad af fanfarer och lilliga E hurrarop. En fosterländsk sång afsjöns häre, efter. Generalbefälhafvaren i 4:de militärdistrik-g, tet, generalmajoren J. M. Björnstjerna, framfi trädde sedermera och föreslog skålen för ja föreningen i följande ordalag: st De båda förenade rikena hafva festligt begått den dag, då för 50 år sedan det band sammanknöts, som grundade deras lycka genom en ostörd — och fri utveckling af alla e krafter, som höja nationerna och som beredde förhoppningar, c hvilka en sedan förfluten tid förverkligat. H I de europeiska staterna hafva under denna, ej Ia, ringa tidrymd, tilldragelser timat, hvilkas betrak; tande både kan och bör lända de förenade folken till varning, till väckelse och hos dem inH gifva känslor af tacksamhet. MM Alla de skakningar, de uppoffringar, de lidanfö den, som drabbat så många af kontmentens folk, I gå hafva ej inverkat störande på de förenade rikelp, nas utveckling. Följande händelserna med uppmärksamhet och af dem skördande lärdomar, skola halföns folk fe mäktigt gripas af den obestridliga sanningen, att k deras verkliga välfärd endast kan finnas 1en fast vc och nära sammanslutning, som bereder styrka q; att med förtröstan och mod möta de öden, som kunna förestå och lemnar lugn i arbetet för den inre utvecklingen af deras krafter. sh Med ett lysahde snilles skarpblick ställde Carl I gi Johan de förenade folken på den ståndpunkt. jre der det sednare blef af dem sjelfva beroende att iP å lyckliga eller ödesdigra dagar till mötes. lj nder Oscars milda spira, under Carl XV:s rastPp löst verksamma ledning, hafva lycka och väl-59 stånd blifvit hemmastadda i våra bygder. hi Djupt kännande de välgerningar de förflutna femtio åren medfört, skola den skandinaviska le halföns folk framgå i en broderlig täflan i de lf dygder, som bereda en varaktig lycka. ör denna lycka, för de kommande tidernas förhoppningar, för Sverges och Norges förening, klappar varmt hvarje redligt hjerta; men hvarst skulle detta hjertats slag kännas miiktigare, trofastare, innerligare än inom den krets, der alla g; ega den dyrbara, den heliga pligten, att med lif och blod försvara konung och fådernesland; ders. för är det också der, som med högt jubel skall mötas den skål jag nu föreslår för Sverges och g, Norges förening, den Gud beskydde. Elter slutet af detta tal, som synnerligen ID. anslog de närvarande och hvilket, i likhet med de öfriga, efterföljdes af hurrarop och fanfarer, afsjöngos, af kaptenlöjtnanten frih. Stackelberg författade, verser, som seder-A! mera skola meddelas. Skålen för norska armån och flottan föreec slogs af t. f. befälhafvaren för Kongl. lif149 fördesbrigadem generalmajoren grefve OC. . L. Björnstjerna, hvilken dervid yttrade: I, Kamrater! Skandinaviens förening, se der det höga mål, ! 9 som under sekler föresväfvade nordens konungar och statsmän. De misstogo sig dock länge omik medlet att verkställa den. Derför möttes den! svenska och den norska soldaten ofta nog medly svärdet. Man vexlade skarpa hugg och vann just ingenting. Jo, man vann mycket, man vann hvarandras aktning, ty näst en trofast vän är detinJa tet, som nordbon sätter högre än en tapper motståndare; också skattas Carl XII:s bedrifter lika D högt på båda sidor om fjellen; också har Tordenskjold ingen varmare beundrare än den sven: B ska sjömannen. Det blef Carl Johans snille förbehållet att inse, det en förening mellan tappra L folk icke bör sökas genom det enas underkufvande. Föreningen af den 4 November byggdes derför på båda folkens lika rätt, och just derför blef den beståndande, under det att så många St andra politikens konstverk ramlat. Med rätta a