Aftonbladet – 8 november 1864, sida 2

Förenings-jubilet i Norge. Efter ett med extra lägenhet oss tillhandakommet nummer af Norsk Rigstidende? för den 4 Nov. meddela vi följande beskrifning på föreningsfesten : Tusen och åter tusen ljus och bloss brinna nu uti och utanför hvarje husi Norges hufvudstad, både i Herrons tempel, konungens gård, Storthingets nya hus, Höiesterets lokal, och icke blott i alla offentliga staten och staden tillhörande byggnader, utan ock öfverallt annorstädes i hvarje privatmans boning, såväl i den rike mannens hus som i den fattigaste hydda, ända bort i stadens förstäder och yttersta kanter; alla hafva de å detta festliga sätt velat uttrycka tack och of till Herren för all den lycka och välsignelse han under de sedan föreningen med vårt broderland från 1814 till 1864 förunnade goda och glada femtio åren skänkt vårt fädernesland, alla hafva de derigenom velat lägga i dagen sitt jubel och sin glädje. Föreningens halfhundrade årsdag, som nu em om en timmas tid är förbi och liksom den andra stora femtiårsdagen, som vi i våras firade, hör till de stora bemärkelsedagarne i landets och hufvudstadens historia, har i staden firats på ett om möjligt högtidligare och mera storartadt sätt än vår frihets halfsekelsdag den 17 Maj. Klockan 9!2 i dag på f. m. gick en procession till Vår Frälsares kyrka, der H. K. H. Prins Oscar, samtlige civila ach militära auktoriteter och stadens kommunalstyrelse infunnit sig. Gudstjensten förrättades af H. H. biskop Arup, ochi stadens öfriga kyrkor voro vid samma tid de olika menigheterna församlade. Efter slutad gudstjenst gats salut från fästningen och vid middagstiden bespisades samtliga stadens fattiga. KI. 4 gaf staden middag i frimurarelogens festivitetslokal, som var särdeles vackert dekorerad. I salens fond var tvärs öfver golfvet ett bord dukadt, der utom H. K. H., de främmande deputerade, statsrådets främste ledamot, Storthingets deputerade och skål-talarne intogo plats, medan de öfriga gästerna sutto vid fyra bord, som stodo pårallelt med hvarandra utefter hela salen. På galleriet midtför tvärhordet var orkestern placerad; den anfördes af hr Sperati, och sannolikt har icke vid något festligt tillfälle här i staden presterats bättre musik än i afton. Förmanskapets ordförande Birch-Reichenwald tog; först ordet och utbragte en skål för H. M. konungen, hvarefter en kör af studenter, anförd af hr Behrens, afsjöng nedanstående sång för konungen af stiftsprosten P. A. Jensen. Melodi af Reissiger. Sel det Folk som i sin Konge eier Emne for et Kvad! Som kan Mam blandt Alt, hvad vegtigt veier, See i förste Rad! Sel den Drot, som veed sit bedste Smykke Gjemt i Folkets Bryst! Drot og Folk har der Kun felles Lyst, Og den store Konge giver Lykke. Trende Konninger til Nordens re Bar vort eget Old; . Alle Tre tör Broderfolket beere Höjit paa Gyldenskjold. Carl Johan gaar forrest, som sig sömmer Kampens kronte Helt; Oscar seirer paa et andet Felt: Ret og Sandhed fra hans Throne dömmer Trediemand i denne stolte Reekke Det, Kong Carl, er Du! Over Nordens Himmel saa Du treekke Skyer op med Gru; Kampens Torden rulled i det Fjerne, — Ö, hvor slog dit Bryst! Men Du böied Dig for Folkets Röst, Derfor blev Du og dets Lykkestjerne. Ja, Kong Carl! din Ros er denne sterke: Du er Lovens Mand; Derfor skrev Du i dit Skjoldemrerke: Lov skal bygge Land?. Byg kun fort! vi Begge bi dig stande, Norsk og Svensk som Een, Lzegge uden Mistro hver sin Steen Til et Fcellesvzern for begge Lande. Ingen veed, hvad Fremtidsnornen beerer I sit dunkle Skjöd: . Sterkt paa Folkedybets Bund det gjerör, — Mon til Liv? til Död? Lad det gjere! Veien, Carl, Du kjender, Som til Beier bar: Gud og Folket — Se, der er din Her! Nordens Sag — den er i gode Hender.