Aftonbladet – 3 november 1864, sida 3

FJ OD ÖT OA MAR OA grefve Rechbergs afgång uppdukar deremot nästan hvarje tidning sin egen tolkning. Wiemner-Presse af den 28 Okt. yttrar sig sålunda: Grefve Rechberg skulle icke hafva fellit, om han i Kissingen eller Carlsbad uppnått något positivt resultat. eller om en öfverenskommelse med Frankrike på sista tiden haft bättre utsigter. Äfven erkehertig Leopolds mission till Berlin var utan resultat. Såsom följd häraf rekommenderar Presse fullständi t systemombyte. Oesterr. Zeit. ytivar sig med mera reservation om saken och menar, att de sista händelserna ligga alltför nära att man skulle kunna fälla något objektivt omdöme om de förhål landen som framkallat den nu inträffade förändringen. Hvad som synes vara al vigt. är alt man från flera håll berättar, det man redan kommit bättre öfverens med Frankrike, specie.t genom furst Richard Mettervichs sträfvand Från Wien skritves till Köln. Zeit. under den 26 Okt., att kejsuren af Osterrike den 25 hållit ett ministerråd, som bivistades af grefve Apponvyi (från London), geveral Benedek och turst Metternich, ett man beslutit att icke längre fördröja öfverenskommelsen med Frankrike, samt att Metternich funnit önskadt mottagande i Tullerierna ; i följd hvaraf man nu inom Wienkubinettet är ense om att lösa den italienska frågan i förening med Frankrike, icke emot dess vilja. Euligt andra berättelser omfatta de transk-österrikiska förbandlingarne äfven tullfrågan. Österrikiska tidningen Vaterland? innehåller följande biograliska notiser om den pyc preussiske utrikesministern: Fälumarskalklöjtvanten grefve Alex. von Mensdonstt Powlly, riddare af Maria Theresia orden, titular chef lör 73:e infanteriregementet 0. 3. v. 0. 8. v., är nu i en ålr der af 52 är. Redan vid sitt sextonde år inträdde han i armen, der ban först tjenade vid infanteriet, derefter vid tlanerna och husarerna. År 1848 var han kapten, 1849 avancerade han i tält till major, och i slaget vid Komorn gjorde ban sig värdig till erhållande al Theresiukorset. Sedau han följande är blifvit generalmajor, erhöll han en diplomatisk mission i anledning af slesvig-holstei frågan, blef sednare gesandt! i Petersburg, derpa kommenderande general i Banatet och i öfverensstämmelse medi Oktoberdiplomet utnämnd till kejserlig kom-! missarie för serbiska woiwodskapet. 1862 blef han ståthållare och befälhatvende general i Galicien, och denna post har han beklädt, tills han uträmndes till utrikesminister. Vi afsluta dessa meddelanden med anförande at en skrifvelse vill Köln. Zeiv, som träffande skildrar tillståndet i Wien. Vi äro här?, heter det, iullkomligt schackmatt; vi hafva inga penningar, de allmänna kassorna äro tomma, och vi sakna kredit och förtroende. Värt tillstånd är ohållbart, och om något händer Österrike, så hafva vi förlorat allt, innan det ännu kommit till något slag. Våra ministrar äro blinda, och deras egensinnighet skall lägga Österrike i orafven. Till lycka för oss vet Napoleon icke (2) i hvilket tillstånd vi befinna 0ss; vi skola icke vara i stånd att göra honom motstånd i tre veckor. Krisen är förfärlig. ingen menniska eger en groschen, och Gud allena vet, huru vi skola komma ur klämman. Sedan 1848 — eller rättare 1509 — har Österrike alldrig upplefvat ett sådant polititskt och maierielt elände?. ITALIEN. Uti Rom förlitar man sig derpå, att kejsar Napoleon icke skall våga utlöra konventionen eller, sågom formeln lyder: ?Kejsar Napoleon skyddar sig sjelf i det han betryggar påfven nti vatikanen.? Förtröstande härpå, reser klericiet åter upp hulfvudet, och påfliga regeringen har gripit sig an med att ifrigt bedrilva värfningarue för den påfliga hären, som sannolikt kommer att organiseras af Lamoriciere och ställas nnder hans öfverbetäl. Emellertid har en bberal broschyr erinrat påfven om ett märkärdigt yttrande af hans företrädare, Greoorius XVI, samt rekommenderat pålven att utstå från kyrkans verldsliga herravälde, såsom det enda räddningsmediet för den and liga antonomien. År 1839 hade en trän Incas härstammande fru Grymes från Neworleans, af katolsk trosbekännelse, audiens hos pälven Gregorius XVI. Under sitt samtal med detta fruntimmer yttrade pålven: in niun altro Inogo mi senio tante di esser Papa quanto negli Stati Uniti di America (jag känner mig ingenstädes så mycket såsom päfve, som i Nordamerikas förenta stater) således i det friaste land på jorden, med otaliga religiösa sckter. I Tre veckor före sin död lät grefve Cavour kalla till sig general Tärr och yttrade till honom: Jag stär i beredskap att uderteckna ett fördrag med F ankrike, som kanske skall göra nug till den impopuläraste an: men hvad gör det? Uti detta fördrag rbinder jag mig att re-pektera och beskydda päfvens närvarande omräde. En enda man kan hjelpa mig att redligt och fullkomligt hålla mitt löfte. Denne man är Garibaldi! Res ni till Caprera, säg honom nllt hvad jag meddelat eder om fördraget, hvilket ni nu fullkomligt känner, och förklara honom, att jag är beredd att åt ho-j nom anförtro öfvervukandet af romerska gränsen.? Cavour förstod att vinna alla verkliga italienska patrioter för fosterlandets tjenst, och om ej döden så plötsligt bortryckt honom, skulle någon Aspromonteaflär aldrig inträffat. AMERIKA. Från Newyork skritves den 21 Oktober: Stanton, Seward och Tessenden hade afrest till Grant, för att uppsporra honom till afgörande manövrer i anseende till det nära förestående presidentvalet. Uniousgeneralen Sheridan hade den 18 Oktober slugit rebellerna under Longstreet vid Strassburg samt från dem erötrat 50 kanoner. Rebellgeneralen Hood, som opererar uti Shermans rygg, hade den 16 Okt. besatt Lafayette, men afiågade den 17 åter eöderut, under det Sherman förföljde honom. Rebellgeneralen Price hade besatt Lexington i Missouri. Uti staten Pennsylvania anses utgången af