Aftonbladet – 2 november 1864, sida 3

Hy TCERCETIUL STOTIMN, GOCK MEG VISSA UPNATRvingar och förbehåll, som till konstitutionsutskottet skulle remitteras för alt, såsom nu väckta, kunna, enligt regeringsformen, vid junde riksdag underställas ständernas Vidare meddelades att adeln beverlemna konstitutionen till riksförestådar.n och anhälla avt han jemte densammas antegende ville mottaga kronan för att.såsom Sverges konung derefter med rikets styrelse forttara, och i hvilket beslut adeln anmodade bondeståndet deltaga. hvarjemte tillkärnagafs, Satt i annat fall den omnämnda underd. uppvaktningen likväl icke kunde vppskjutast. Ehuru betänkligbeter äfven hos adeln uppkommit rörunde visea delar af regeringsformen hade dessa dock vikit för tosterlandets väl, och den hade utan owröstning antagits. Deputationen erinrade om den vådliga ställning hvari riket befenn sig, och slutade med en varm uppmaning att ulla mindre betänkligheter mälte vika för det gemensamma syftemålet — fäderneslandets räddning, Omedelbart dere:ter fick bondeståndet besök af en deputation från presteståndet, anmälande att äfven nämnde stånd antagit reger ormen på semma vilkor som adeln. Derefter tog bondeständets sekreierare (revisionssekreteraren Agardh) till ordet förande ståndet till eftersinnande, att två stånd redan antapit konstitutionen, och att en deputation från borgareståndet ofövtöfvat vore att förvänta i samma ämne, att vidare uppskof hos bondeståndet vid frågans afgörande icke kunde hindra verkställigheten af hvad dessa tre stånd beslutit att erbjuda riksföreståndaren Sverges krona,,-— det skulle kasta skugga på bondeståndet att detsamma, icke tilltredsstäldt att hafva genom en formlig protest mot konstitutionen, i hvad den rörde fastställelse af alla ståndens frioch rättigheter, geuom långsamhet i öfverläg ningarne motarbeiade den euda möjliga utvägen för rikets upprätthållande, nemligen stadgandet af en ordentlig regering och grundjagernes antagande, och slutade sekreteraren med en varm uppmaning till ståndet att i likhet med öfriga stånden anloga regeringslormen. Talmanuen gjorde sammaledes, varnande för de olyckliga följderna af ett uppskof och vädjade till ståndets fosterlandskärlek. Han föreslog derföre att med den af bondeständet beslutade deputationen de anstå till dess konstitutionsfrågan blifvit afgjord, då allmogens påståenden kunde komma under ötvervägande. Flera hördes nu bifalla detta, tillöggande att ståndet, så snart underrättelse ankommit huru borgareståndet beslutat, borde till slutligt algörande företaga konstitutionsfrågan. Men derefter fick Malts Persson från Dalarne ordet, och varnade för allt lförhastande. Man borde dröja för att inhemia hvad de ötriga ständen beslutat i privilegiifrågorna — hvarpå dock flera ropade nej — och yrkade på det högsta att frågan innan pleni slut skulle afeöras. Matts Persson yrk-de dock att den redan beslutsde och utsedda deputationen skulle afgå — hvilket bifölls — och skulle emelleriid all vidare åtgärd anstå tills — borgareståndet hunnit att meddela sitt beslut. Bondestånds-deputationen afgick emellertid och återkom etter en stunds förlopp med hbelsning från medstiånden att de lofvat framdeles ölverväga de propositioner som blifvit dem gjorda.? Derefter ankom en ny deputation från adeln (den tredje på samma drug) förmälande utt adeln som med nöje omfattade alla tilllällen att underhålla sina förbindelser med bordeständet? — ville underrätta att sedan nu tre stånd antagit regeringsformen, beslut äfvea fattats att erbjuda Sverges krona åt riksföreslåndaren. Att han i sådant syftemål ville mottaga stånden mma efton klockan 6, bvadan adeln inbjöd bondeståndet att i ett så tillfredsställande och vigtigt värf deltaga? — förklarande derjemte, ?att hvad afseende bondeståndet derå behagade göra? var det adelns oföränderliga föresats att sig hos riksföreståndaren 1 det uppgifna ändamålet ivfinna. Deputationen slutade med en varm uppmaning till bondeståndet att behjerta landets ställning, de växande farorna, och vådan at tt låta fienden förnimma de inre stridigheterna. Sedan adelns deputation afträdt, inbeledsagades deputerade från presteståndet — som meddela att nämnde stånd fattat enahuuda beslut hvarom adelns deputation nyss underrättat. Derefter avkom den förväntade deputationen från borgareståndet, fom anförde att letta stånd visserligen funnit vissa betänkigheter vid några mindre hufvudsakliga deur i det framlugda förslaget till regerivgsrm, hvilka meddvlades, och hvilka hade peslutits skola vid nästa riksdag efgöras. för sin del afsede sig borgarståndet dess klusiva besittningsrävt af stadsegendomar, och sin enligt gällande privilegier egande sningsrätt af lastighet eller jord i stad, vil epare hädanefter skulle 1 skjutsnings;esväret, inqvartering och båtsmanshåll delaga; slutande deputationen med att uttala vorgareståndets mest brinnande önskningar? utt jemte konsitutionens ötverlemnande till ikstöreståndaren 1å erbjuda honom kronan. Sedan älven denna deputation blifvit ?utveledsagud?, yttrade Anders Åberg från Weterbotten att då de tre öfriga stånden nu unnmgjort deras beslut i konetiintionsfrågan. och då frågan om privilegierna kunde till västa riksdag uppskjutas, så hemställde hav om j proposition kunde göras på konstitutiojens antagonde med inläggsnde deri de vilsor som under ölverläggningen blitvit framtällda rörande privilegierna — hvilken åsigt f flera biträddes. Talmannen uppläste då derefter följande roposition: Bifaller bondeståndet den ar sOnstitutionsutskotuet föreslagna regeringsorm i hela sin vidd, på de sätt densamma edan af öfriga rikssiånden antag:n bhfvit ned det tillagda förslag å bondeståndets ida alt 114 må anses såsom ett ämne till vidare ölverläggning stånden emellan ?? Den blef med blandade ja och nej besvaad, hvarefter Erik Ersson irån Nerike annärkte att propositionen icke nog bestämdt nnehöll hvarken ständets förbehåll vid de ir ga poragraferna i regeringslormen mot a L.. VE Få 24