Aftonbladet – 2 november 1864, sida 2

hjerta, min förtjusande kusin; men jag skall offra mig sjelf för din lycka, derom kan du vara ofvertygad.t Se så, tala inte sådana der barnslicheter, kära Peter! Skola vi inte taga oss en liten promenad i skogenX, sade Laura till sina gäster då tiden härför var inne. tDet är en vacker syn att se träden i deras höstdrägt, och vädret är hvarken för varmt eller för kallt. Förslaget väckte allmänt bifall, och samtliga deltagarne infunno sig efter hand i förstugan, sedan de hade klädt sig till den lilia atflykten. Leslie förde Laura vänligt bort i ett hörn, der han helt skyndsamt gjorde henne ätsk frågor, som satte henne i icke ringa förlägeuhet. Nå, miss Chausen, har ni sysselsatt er något med Leonoras uppostran och undervisat henne om hennes pligter då hon skull komma att styra ett hus? Laura tvang sig att tala och gaf ettintetsägande sv.r. Jag kan inte tala med någon annan än er om hvad som ligger mig mest om hjertatX, fortfor han; iy för det första vill jag iate skänka hvem som helst mitt för roende och för det andra har ni ju sagt mig, att jog för ögonblicket gör klokast uti att iaktwga tystnad. CJa, det är verkligen det klokaste ni kan göra, sade Laura. Jag har mer än ett skäl att be er göra mig till viljes i denna sak. Er önskan är för mig ett alldeles tillräckligt skäl, svarade Leslie, som kände att han var skyldig henne en viss skonsamhet. Ni torde kanske sjelf få anledning att tacka mig derför, sade Laura. Jag tackar er redan nu. Som jag är viss om att jag vunnit Leonoras kärlek, är jag tacksam för hvarje bevis på deltagande som visas henne och mig. Hvad det är för en lycka för er att ni har ett så tillitsfullt och uppriktigt sinnelag! sae Laura, Jag vet visserligen, att man vanligen förakter dem som gå och gälla för stt vara