Aftonbladet – 2 november 1864, sida 2

i andra fall förhållandena påtagligen voro på väg att reglera sig sjelfva, såsom alltid inträflar efter stora omhvälfningar i hvad som förut existerat, så vore det likväl obestridligt, att flera olägenheter för arbetarne förefunnits och törefunnes såsom öljder af den stora industrien. De voro nämligast: det ofördelaktigare konkurrensföraållande, i hvilket arbetarne komma då deras antal ökas under det att arbetsgifvarnes minskas; att de tidiga giftermälen — som visserligen medförde fördelar i åtskilliga afseenden — och ett af qvinnans arbete i tamiljel ligen, a abrikerna föranledt upplösande af ifvet ulstra ett proletariat, och sluttt fabriksarbetarens osäkra ställning och åtskilliga andra omständigheter medföra en sorglöshet och likgilvighet för framtiden, som leder till misshushållning och oordentlighet. Nästa föredrag skulle egnas äl en framställning om hvad som för afhjelpande af dessa missförhållanden kan åtgöras af staten, af andra och af de arbetande sjelfva. Bland orsaker, som tal. påpekade såsom medverkande till olägenheterna för arbetarue al öfvergången till den stora industrien, anse vi oss böra särskildt omnämna en, emedan den berör ett ämne, eom hos oss är i mer än vanlig grad en fråga för dagen. En sådan orsak hade nemligen varit, att lagstiftningen blifvit efter den industriella utvecklingen, så att, exempelvis arbetarne, under det deras löner genom konkurrensen nedtvingades till ett minimum, likväl nödgades, vill följd af en prohibitiv tullagstiftning, betala sma förnödenheter högre än de voro värda. Inflytandet af denna omständighet kunde skönjas på ett särdeles i ögonen fallaude sätt. I England hade en högst vä sentlig förbättring i fabriksarbetarnes ställning inträdt sedan prohibitivsystemet öfvergafs och man icke längre foruor att ?göda jordbrukarne på arbetarnes bekostnad?. I Frankrike, der prohibitismens motstånd varit segare, är tillståndet också vida mörkare. Erfarenheten är i hög grad lärorik och borde ieke förbises af de industriidkare, som då de för sina egoistiska intressen söka att associera sig med jordbruket och verka för åvägabringandet at ?skydd? å de första lefnadsförnödenheterna, likväl icke akta för rof att gilva sig sken af att ifra ör sina arbetares bästa.