Aftonbladet – 31 oktober 1864, sida 2

St GUNSKAPEL al julle AVy, Hdl HU Je ed. beslut blilvit kändt, och kommer densamma att läggas vid gästgifvargärden Lilla Åby, i stället för den något hitom belägau samt dertill bestämda platsen. Detta har nödvändiggjort ny bankläggning för att ästadkomma passande lokal, hvarför en större arbetsstyrka på denna punkt kom-l mer att användas, för att om möjligt göra denna bankläggning färdig under innevarande år. I öfrigt fortgår arbetet med all raskhet och omkring 1509 arbetare äro dagligen vid denna jerovägsanläggning sysselsatta. — — Helsingfors Dagblad meddelar ytterligare följande utdrag ur ett enskildt bref rörande Spetsbergsexpeditionen fr. n licentiaten A. J. Malmgren, dateradt den 10 Okt. i Stockholm: Till mitt sednaste bref vill jag ännu tillägga några strödda notiser. — Jag nä nnde, att expeditionen hemtat förstenade Saurier och fiskar, ti lhörande Jura-formationen. Detta fynd är dock icke alldeles oväntadt för geologerna, ty under Jura-tiden rådde öfver hela jordklotet ett tempereradt klimat, som synes hafva varit temligen lika fördeledt ötver båda hemisfererna ifrån sydpolen till den norra, och man kunde redan a priori draga den slutsats, att Saurier måste hafva lefvat äfven på Spetsbergen, derifrån Juran var känd sedan Lovens resa dit 1839. Men Saurierna äro så sällsynta, att Dana, som i sin nyss utkomna, utmärkta handbok i geologi uppräknar Jura-petrefakter ifrån Södra Amerika, Europa och Arktiska Amerika, icke nämner nägot enda Saurieartadt djur. Hvarje ny fyndort är derföre af största intresse för geologerna ex professo. Och äfven vi laici kunna uti dessa Saurier i Spetsbergens Jura se en bekräftelse uppå geologernas lära om temperaturförhållandena på jorden under Juratiden samt deraf sluta, huru omsorgsfullt och noggrant vår tids geologer arbeta och i huru hög grad deras läror förtjena vårt förtroeude. Ännu den 25 Juni, då vi kastade ankar i Isfjorden rådde der fullkomlig vinter. Den jemna marken var öfverallt betäckt med djup snö, endast de branta fjällsidorna voro snöfria. Vegetationen var i början af Juli icke längre framskriden än den var i slutet af Maj 1861 på norra kusten. Min botaniska skörd inskränvkte sig här alltså endast till mossor och lafvar. — Men var skörden i land klen, så var den desto rikare i hafvet. Det finnes intet haf i verlden, som i djurrikedom kan mäta sig med det Spetsbergska. Det är icke mängden af arter som förvänar oss, ty artantalet af Spetsbergens marinfauna utgör endast omkring 58 at Skandinaviens, men desto mera imponerar den massa, i hvilken arterna här uppträda. — För att gifva en ungefärlig föreställning om intensiteten af djurlitvet deruppe, vill jag anföra statistiska uppgifter angående jagten efter de högre djureu derstädes. Dessa siffror gitva äfven ett begrepp om individrikedomen ibland de lägre djurklasserna, på hvilkas bekostnad vertebraterna lefva. Ännu i dag bedrivas vid Jan Mayen af skottländare, norrmän och tyskar m. fl. nationer en mycket lönande jagt efter en ehda sälart (Phoca groenlandica). Man kan utan fara lör öfverdrift anslå antalet af de fartyg, som årligen äro sysselsatta med denna fångst till minst etthundra. Hvarje fartyg lastar ifrån 10,000 till och med 40,000 sälar. Antaga vi hvarje fartygs fåugst i medeltal endast till 10.000, hvilket i sjelfva verket är för lägt, så få vi summan af den årliga fångsten till en million sälar. Denna fångst har snart fortgått i ett sekel, men det oaktadt kan något aftagande af detta djur icke förmärkas. — Det är en bekant sak, att ännu för 40 är sedan bedrefs hvallångst i stor skala vid Spetsbergen. Denna jagt begynte ej långt efter Spetsbergens upptäcat (1596) och var redan 1671, då en tysk borgmästare Martens besökte Spetsbergen, så utvecklad, att de flesta af Europas sjöfartidkande nationer, såsom holländare, engelsmän, tyskar, danskar, biscayer m. fl. deltogo deri. Omkring 1700 stod hvaltangsten i sitt högsta flor. I holländarnes hulvudstation Smeerenberg på Amsierdam-Island, under nära 809 n. lat., berättas omkring 18,000 menniskor varit bosatta hvarje sommar och i deras hamn läågo ofta 80 till 100 fartyg på en gång. Det var blott en enda art hval (Baleena mysticetus) som af hela denna menniskomassa eftersattes. Först efter två århundradens förenade ansträngningar af Europas mäktigaste nationer har det lyckats att fördrifva och utrota denna hvalart ifrån Spetsbergens kuster. Likväl är hon ännu icke alldeles utdöd der, ty den 24 Juni fingo vi se en äkta Grönlandshval i drifisen tätt invid vårt fartyg. Itrån Finmarken utrustas ännu årligen omkring 30 mindre fartyg till Spetsbergen för att jaga hvalross och kobbe (Phoca barbata). Denna jagt påbörjades redan för ett århundrade tillbaka af ryssarne ifrån Hvitahafstrakten och fortsättes ännu af norrmännen, ehuru i vida mindre skala än förut. Den årliga fångsten anslås numera till 4—5000 hvalrossar och lika många kobbar. — Spetsbergens haf genomströfvas dessutom af flera kolossala fenhvalar, hvaribland Balenoptera gigas är den talrikaste samt af otaliga hjord-r Delphinopterus leucas, Orca gladiator jemte en stor mängd sälhundar (Phoca hispida och groenlandica). — Besinnar man att hela denna ofantliga massa kolossala djur, jemte de otaliga fogelsvärmarne, om hvilkas antal man möjligen kunde ES SE ERE ne SARA EMI BR SAS ShA SRS