Aftonbladet – 31 oktober 1864, sida 2

på åter, i det hon sakta tryckte sina små hvita händer mot öfverläppen, som om hon befunnit sig i största förlägenhet öfver hvad hon ämnade göra; men derpå fattade hon åter mod och gick så hastigt fram till honom, att han knappast fick tid att resa sig upp för att med afmätt höflighet bjuda henne en stol. Nej; tack4, sade hon, jag tänker inte sätta mig ned; jag ville bara be er öfversätta dessa latinska verser åt mig. Han blef något öfverraskad öfver denna begäran, men uppfyllde den ögonblickligen och öfversatte de ilrågavarande verserna på engelska. Tack, sade Leonora och såg upp på honom; tni förstär allting och kan göra allting. Det måtte vara en stor lycka att ega så mycket kunskaper som ni. Leslie betraktade henne och sökte utfundera hvad denna lilla scen egentligen kunde ha att betyda. Låt mig se boken, sade han, der ni funnit detta citat?. Och härmed vände han om några blad för att se på titelbladet. Leonora svarade icke något, utan räckte endast fram handen för att taga boken tillbaka. tHar ni verkligen kommit så långt i boken? frågade Leslie, som tydligen märkte att hon icke kände till den. Nej, inte riktigt. Det är en del af Montaignes Essais?, sade Leslie. Hvad skulle den ärevördiga abedissan säga, om hon visste att ni hade en sådan bok 1 era händer? Skulle hon bli ond deröfver?4 frågade Leonora med uppriktigt bekymmer, Men kunde ni då inte sjelf inse det, då ni läste i boken, isynnerhet här på det stället som ni visat mig?, sade han, ehuru han ganska väl visste att hon icke ha:e läst ett ord deraf. Det måste ju genast vara klart för er att abedissan inte skulle finna en sådan läsning passande för de unga flickor, för hvilka hon varit i mors ställe.4 tOm hon verkligen skulle tyckt det, så