Aftonbladet – 22 oktober 1864, sida 3

representerade; Karl Häbner hade exponerat en nätt genretafla Den älskades porträtt och ChriStian, Bötteher den poetiska Aftonen i Schwarzwald?. Bref från Grekland ). (Från en resande landsman.) Naturligtvis måste jag se Sophia-moskeen. Men slikt kan icke ske utan en firman eller tillåtelsebref, som kostar omkring 125 francs, oberäknadt drickspengar. Dock kunna många personer gå under en firman; och en företagsam dragoman samlade en dag 10 personer, som repartiserade om lösesumman, hvardera med inalles 20 francs. Jag varen af dem och ångrar ej dessa 20 francs, för hvilka jag fick besöka seraljen, moskerna och flera offentliga byggnader och inrättningar. Men jag vill säga, att vi ändock blefvo lurade vid vår repartition; ty sedan vi väl betalt och börjat vår färd, kom en annan trupp af 10 personer och stötte till oss och vår fana. Vi gingo alla under samma firman, och vår dragoman stoppade, utom sin vinst af oss, 200 francs i sin ficka. Slikt kan man sällan hjelpa. Janko hade förberedt mig derpå och velat garantera mig ! firmanen för 15 francs, så kade han ändock fått 5. Jag trodde honom icke förrän det var för sent. Då var Janko belåten och drog på smilbandet. Emellertid fingo. vi se mycket, som förtjenar uppmärksammas. Början gjordes med seraljen, dess parker och de byggnader, som återstå efter den stora branden I fjol. Den har ett förträffligt läge på den udde, som vid Bosphorens mynning bildas af Gyllene Hornet och på södra sidan Marmorasjön. De nedbrända byggnaderna ligga tätt nere vid stranden och beboddes af sultanens harem. Det är icke min mening att nu yttra mig öfver Sophia-moskens arkitektur; må det vara nog sagdt, att Aja Sophia är både stor och skön samt öfverträffas i prakt endast af Solimans moske. Vi besökte ock Achmets mosk, bland annat minnesvärd derför att Sultan Mahmud här tillkännagaf sitt beslut att utrota janitscharerna (1826), hvilka pretorianer så ofta afoch tillsatt regenter. Ja, man visade oss också den stora platan, hvarunder de flesta nedhöggos. Vi öfvergå till Aphrodites dufvor! En million sådana uppfödas vid Bajazets mosk. Då vi inträdde på tempelgården och dufvorna flögo upp från marken till trädens grenar, kan man nästan säga, att de ett ögonblick förmörkade solen. I närheten af denna moske är den plats der slafvar pläga utställas till salu, dock icke mera haremskandidater, som nu lära gå i handel inom lyckta dörrar å vissa ställen i förstaden Tophana. Solimans-mosk har en ganska egendomlig grundläggningshistoria. Se här! Soliman, den store, den praktfulle, lagstiftaren som turkarne benämna honom, eröfraren af Ungern, Arabien och Afrika, segraren vid Rhodus och i Persien, var sjelf lydig slaf under en äregirig, grym qvinna, f. d. slafvinna och till sist sultaninna. Hen-: nes namn var Roxelane. För att tillförsäkra hennes son tronföljden, blef Mustapha; sonen af en medtäflarinna, bortförd från sin egen faders bädd och jemväl på fadrens befallning, samt af ?de stumma slafvarne? strypt. På den plats der denna missgerning skedde — och i samma ögonblick — beslöt Soliman att till Guds ära anlägga en moske. Så skedde. Öfver en af portarne finnes en inskription, som lärer innehålla att denna moskå är uppbygd för de verkligen trogna; hvarjemte uttalas den bön, att sultanens ätt aldrig må lida afbräck på jorden, deremot evinnerlig fröjd i paradiset! Då vi inträdde i moskåerna måste vi aftaga våra stöflor, icke för golfvens finhet, utan för templens helgd. Men nog föreföll det mig besynnerligt, att man gick i helgedomen med hatten på hufvudet och sina skodon i handen; att ställa dessa vid ingången var att få dem bortstulna i trots af templets helgd. Alltså måste jag bära mina Hagströmska halfstöflor och skämmas för mina granna rödoch svartrandiga strumpor från Storkyrkobrinken, som af dagens språngmarseh började få hål öfver stortån! Turkarne gå icke så mycket i moskeerna; de förrätta sin bön när och hvarhelst del. finna lämpligt, men isynnerhet då imanen : från Minaretens höjd ropar till de trogna att åkalla profeten. Man har flera sekter eller rättare brödraskap, af hvilka de Tjutande, älvensom de Dansande derwischerna främst väcka främlingens undran. Många fromma menniskor anse dansen såsom en ogudaktighet; men här såg jag den utföras såsom en religiös akt och skenbarligen med mycken andakt. De dansande derwischerna, som äro väl ansedda både för lärdom och rättrådighet, ha ett kloster vid Peragatan, der man tisdagar och fredagar kan få se deras mysterier?. Främlingen eger lätt tillträde och möter förekommande artighet. Jag infördes — iklädd toflor — i en stor sal, hvars midt har en åttkantig inhägnad; i de åtta hörnen stå korintiska pelare, som uppbära läktare för musiken och förnämligare turkar, och såsom jag tror äfven för ?de beslöjade okända?. Under läktaren till höger fingo vi europer plats, till venster sutto musel män med benen i kors, smågnolade efter den kuriösa musiken och kastade då och då . sina ansigten ned emot gollvet. Främst inom åttkanten stod den vördnadsbjudande schacken (priorn) och tolf derwischer (deribland en gosse), klädda i höga rundmössor af tumstjock filt, grähvit jacka eller tröja samt dito vid, veckad kjol, gjorde först en promenad och bugade sig för schacken, hvarefter de med armarne uppsträckta och hufvudet något på sned började sin runddans, hvarvid kjortlarne iozo formen af