Aftonbladet – 22 oktober 1864, sida 3

sin solovals iakttogo afståndet från hvarandra, då de städse tycktes hafva ögonen tillslutna. Efter dansens slut förrättades bön, och derwischerna gingo att kyssa sin stormästares hand och derefter hvarandra. Konstantinopel torde hafva 20,000 mans besättning; soldaterna bära turkisk-fransk zuav-uniform och äro förlagda i stora förträffliga kaserner. De hafva många vaktstationer och biträda äfven polisstyrkan. Den allmänna ordningen syntes icke vara dålig; men rättvisan skall skipas mycket summariskt. Små slagsmål bryr man sig icke mycket om. En dag råkade en turk att kalla Janko åsna. Men derpå följde örtil på örfil och turken blef utkastad på gatan. Hvarför slogs du? frågade jag eMan måste sjelf skaffa sig rättvisa. Janko tillbjöd sig att såsom betjent följa mig till Grekland. Ty — sade han — der finnes mycket krångligt folk; men vi skola slå os3 bra ut, jag talar grekiska, turkiska och tyska. CSäg mig, Janko, om Demirbasch verkligen betyder jernhufvud? Icke egentligen. Det betyder en man, som aldrig förlorar, till och med — här jorde Janko en allvarsam och betydelsefull min — till och med om han råkar glömma pengar framme! Såå! man har kallat mig Demirbasch. Det tror jag ock. Jag vill följa med herrn, men icke med belgiern: En dag kom Janko och bad mig läsa ett franskt telegram, som han erhållit från Thessalien. Det innehöll endast följande mystiska ord: Man vill offra vår fader. Kommer du hem, eller icke? Svara straxt. Din broder. Vilja turkarne drifva din far från hus och hem för skuld?4 frågade jag. Nej!c Men hvad ordet offra (sacrifier) betydde, tick jag aldrig veta. Reser du till Thessalien? Jag kan icke, ty värden tillåter det icke. Så måste du svara.t Jag har inga pengar för tillfället. Svara genast! Jag betalar telegrammet. (I parentes vill jag nu uttala, att jag skulle önska det Janko vore här i Grekland.) Med undantag af Pera, som nu fåtl gasbelysning, eger Stambul och dess förstäder ingen annan nattlig belysning än månans och stjernornas sken. Turken står upp med solen och stänger vid dess nedgång sin dörr; från skymningens inbrott äro gatorna toma och tystnaden råder i hela Stambul. Om någon vandrare vågar sig ut, måste han ovilkorligen vara försedd med lanterna, ty i annat fall blir han häktad. Men sådant är lätt att undgå, enär man i hvarje tobaksbutik kan för några skilling köpa sig en papperslykta. I förstaden Pera börjar emellertid det glada lifvet vid skymningens inbrott. Om dagen var glödande och varm, så är aftonen svalkande; och europåerna skynda efter vanan till kafterna och de många musikplatserna, som finnas i icke ringa antal. Vår treflige värd plägade stundom följa oss ut; men då han icke hade tid, kunde det hända att den älskvärda värdinnan (infödd perottiska) sade: Kom gossar!4 Vi gingo då till jardin des fleurs, der den vackra verlden drack sitt kafte, promenerade mellan platan och terebint samt utvecklade en parisisk elegans. (Forts.)