Aftonbladet – 20 oktober 1864, sida 3

undflykter skulle vara förgäfves och började derför att tala ar en annan ton. Nå ja?, sade hon, ?det är väl ingen olycka skedd heller. Ni är en vacker ung herre, och om jag vore i ert ställe, skulle jag inte ta illa upp att flickorna ville snoka efter mina bref och önskade att taga reda på hvad som står i dem. Gamla herrar och gamla fruntimmer gå lugna för sådant.? Det är således miss Chausen gom haft det här bretvet i sin hand före mig? cAh, Gud bevars! — Miss Chausen! Nej, visst inte! Har jag väl sagt någonting sådant?? Nej, det har ni visst inte?, sade Leslie; jag är fullkomligt ense med er om att det inte kan vara hon, och ni kan derför vara lugn för att jag inte skall säga något till henne om den här saken. Jag vet nu allt hvad jag önskar veta. Farväll! Det är en slug karl den der?, sade den gamla qvinnan för sig sjelf; de der båda unga flickorna gjorde minsann klokast uti att inte alltför mycket låta honom se i deras kort. Leslie gick emellertid hastigt sin väg och tog in på en afsides väg öfver fälten, der han öppnade och läste det så mycket efterlängtade brefvet. Han kunde ej låta bli att le då han såg huru barnsliga de bekymmer voro, som hade förmått den unga flickan att vända sig till honom. Brefvet lydde som följer: Bästa mr Leslie! Ni är min enda vän, och jag vet icke hvad jag skall taga mig till, om inte ni kan hjelpa mig; men jag litar på ert löfte, att ni skulle bistå mig, om någon ledsamhet hände mig. Kan ni låna mig litet penningar? Jag skall återbetala litet om sönder