Aftonbladet – 20 oktober 1864, sida 2

anropades om att infinna sig. Nej, han ville icke taga ett sådant steg. Det var ju för öfrigt icke afgjordt att det var till honom hon skref; det kunde ju ganska väl tänkas att hon skref till en annan. Hon hade mycket hastigt gjort honom till sin förtrogne, och det var icke omöjligt, att hon skänkt en annan samma ynnest. Hvad var det mr Chausen hade sagt om henne? Han hade sagt att hon tycktes ha smak för intriger. Det var emellertid bra bedröfligt att hon skulle gråta så, utan att någon fanns hos henne för att trösta henne. Huru slad skulle hon ej bli, om hon nu finge se honom? Han ville emellertid icke riskera ett sådant steg. Men brefvet skulle han dock på ett eller annat sätt skaffa sig, och det skulle ej dröja länge innan han hade det i sin ego; han skulle deraf få veta hvad han hade att rätta sig efter. Medan Leslie öfverlemnade sig åt dylika etraktelser, slutade Leonora sitt bref och nopvek det. Derefter packade hon åter hop sina småsaker, gömde dem i korgen, stack denna in bland ormbunkarne och stearne, och gick derefter sin väg längs en vesvärlig väg, som förde ned till dalen. veslie slöt häraf att hon direkte ämnade ;å och laga att brefvet blefve afskickadt. Tan beslöt derföre att följa efter henne för ut taga ut brefvet, i fall det vore till hoiom; men det föll honom nästan i detamma in att hon sannolikt hade adresseat brefvet till hans gods, och att man i nledning deraf möjligen skulle hysa beänkligheter vid att utlemna det på ett anat ställe. Han kände emellertid den gamla vinnan, som brukade bära ortens bref på osten, efter som han ständigt hade sett jenne medan han vistades hos mr Chauen, och det var derför ganska sannolikt