Aftonbladet – 19 oktober 1864, sida 3

Påfven tog onådigt emot honom... Bisko. pen återkom bestört till oss och klagade med tårar för mig öfver den oförklarliga händeisen. Han begaf sig derpå till kardinal Barnabo, propagandans prefekt. Denne kände den utmärkte, förtjenstfulle missionebiskopens värde. Han sade sig förmoda förvexling af person och skulle tala med påfven, som han ock gjorde dagen derpå. Det förhöll sig verkligen så. Det är äfven en annan Amerika-biskop här; Piu trodde det var denne. Han lät anmäla honom sin ledsnad och sände en Kalk, ett ciborium och 400 fr. som present. Men ny audiens erbjöds icke. Af det påfliga ansigtets herömda vänlighet såg han ej ett spår. Med materiella gåfvor var han föga tröstad. Han är och blir förstämd öfver Kom. En prest, som följde honom, från Hannover, en barnsligt naiv man, hade för Rom en respekt som för himmelriket och för påfven som för Gud fader. Han bad pålfven om ett souvenir, men fick intet. Nu fräser han så arg, att jag påpekade honom kätterier och schismer i hans uttryck. Hans ironiska utrop ljuda nu oupphörligt: O Rom, hvad du är skön !? Påfliga Officium har nyligen vidtagit en åtgärd, som förorsakar främlingar, hvilka öfver Civita Vecchia komma till Rom, icke ringa obehag. Alla böcker, nemligen, som en resande medför, fråntagas honom och lemnas till genomseende åt en dominikanermunk, som i Civita Vecchia föreställer det heliga officiets vikarie. Om några dagar återlemnar denne böckerna eller behåller dem. Hittills gingo främlingarnas böcker till generaldirektionen för polisen, der man i allraflesta fall kunde med framgång reklamera dem. Nu måste man minst en dag ligga öfver i Civita Vecchia. innan vikarien lemnar besked, eller sedan i Rom genom den heliga inqvisitionen sjelf ta mätt och steg för att återfå sin egendom. Hvad som står på Index, eller förtjenar att stå der, återlemnas icke. Frankrike. Biskopen i Limoges har utfärdat ett herdabref, hvari han för den stora eldsvådans dämpande i denna stad tillskrifver den helige Martialis hufvud förtjensten, hvilket i högtidlig procession bars omkring den härjande eldens ännu högt uppflammande lågor. Dock har det heliga hufvudet blott verkat indirekt förmedeist de trån hela trakten sammanströmmande brandkårerna. Under processionen?, förmäler hr biskopen, minskades plötsligt blåsten, och just på den timma, under hvilken den sedan flera dagar brukade häftigast storma. Städerna Perigueux och Cnateauroux sände oss omtänksamt och öfvadt folk med sina redskap för att bekämpa elden, och i följd af denna så lifligt väntade hjelp blef den gräsliga olyckan angripen från aila sidor och qväfd under de rykande spilrorna.? Redan 1789 har Sankt Martial räddat staden Limoges undan en häftig eldsvåda. Men då hade han också den helige Aurelianus och den heliga Agatha till hjelp.