Aftonbladet – 19 oktober 1864, sida 3

Men ta NaAUe nen VCKSA UucCH HCHSt AUClianus och den heliga Agatha till hjelp. (Insändt.) Om expropriationer. Snart tillstundar en tid, då ett betydligt antal tomter och byggnader skola inköpas eller exproprieras inom Stockholm. såväl för statens rä ning till jernvägsbyggnaderna, som äfven för kommunens räkning, om de af hrr Wallström Rudberg uppgjorda förslag till gaturegleringar, hvilka blifvit af handelsoch ekonomikollegium tillstyrkta, skola komma till stånd. Vid tillfällen, då expropriation måste som yttersta utvägen vidtagas, har det varit mer än ett exempel på, att egare af den tillsatta nämnden fått sig tillerkända snart sagdt oskäligt fordrade ersättningsbelopp. Tidningspressen har härvid icke blundat för det orättvisa deruti, men på samma gång som vi på det högsta ogilla ett sådant förfarande, kunna vi ej annat än ifra för, att den enskildes rätt vid sådana tillfällen icke heller må förnärmas. Man har stämplat den nuvarande expropriationslagen som obillig derför, att den tillerkänner egaren af det som skall exproprieras 50 K förhöjning öfver det bestämda värdet, och rikets sist församlade ständer ha ock föreslagit borttagandet af denna förhöjning för att istället bestämma att jord eller egendom skall uppskattas efter högsta pris som dylik egendom i orten gäller?. Betraktar man hvarje egare till den Jord som för allmänt behof skall användas, som spekulant, hvilken ej önskar högre än att få afyttra sin egendom, medgifva vi gerna olämpligheten af de 50 4, men om förhållandet är motsatt, så kan väl ej nekas, att det ligger en stor skilnad uti att frivilligt afstå emot att rent utaf tvingas dertill — och i sednare fallet torde de bestämda 50 4 i förhöjning ej vara så alldeles obefogade som de för många synas. 13 uti expropriationslagen säger: Då jord eller egendom afstås skall, uppskatte nämnden i penningar såväl jorden eller lägenheten efter dess rätta värde för egaren, som ock särskildt den skada annan än egaren genom jorden eller lägenhetens afstående lider, allt med afseende på tiden för afträdandet.? Det är efter den olika pppfattning som expropriationsnämnderna häraf kunna hafva, som den enskildes egendom skall värderas, och om denna egendom skulle utgöra egarens enda tillhörighet och bergning, så kan det ju ej bestridas, att mångas väl och ve kan bero på en samvetsdomstols uppfattning af ofvanstående lagparagraf, hvarifrån ingen appel finnes. Så länge som nämnden ej har att uppskatta något annat än det som lemnar en inkomst, som t. ex. byggnader i stad, hvilka uthyras, eller jord på landet hvaraf afkastningen kan beräknas, så är det en temligen lätt sak att utröna dess rätta värde för egaren, men då den nu skall uppskatta värdet af byggnadstomter inom Stockholm, torde många förut ej anade svårigheter uppstå. . En obebygd tomt lemnar ej sin egare minsta inkomst — således kan inkomsten ej blifva värdemätaren. Det blir således nämndens sak att finna värdet, endera genom sin uppfattning eller af de af egaren lemnade bevisningar. Man skulle möjligen anse sista köpeskillingen vara den norm, hvarefter värdering kunde ske, men denna tillämpning skulle alltid stranda, om tomten tillfallit sin egare som gåfva eller arf, äfven skulle den menligt inverka på all sund spekulationslust och locka till fingerade köp med deri upptagna orimliga värden. I Örebro behöfde staden en tomt för utläggning af dervarande torg. Egaren fordrade då att som tomtvärde erhålla den vinst han genom tomtens bebyggande kunde ernå. Besynnverligt nog blef detta anspråk uppfyldt af nämnden, på den grund, att om tomten varit bebygd hade ingen kunnat bestrida, att inkomsten af egendomen skulle kapitaliserad utgöra värderingssumman. I England hyser man en sådan aktning för eganderätten att man ej velat skapa nägon lag, som tvingar egaren att frånträda sin egendom, och i Frankrike deremot finnes exempel på att egaren fått för intet frånträda en del af sin egendom och snart sagåt betala till. Man beräknar der, att det qvarvarande fått så och så mycket ökadt värde genom de arrangementer man vidtagit att anlägga ny gata, torg eller dylikt derinvid. Så olika lagar som de tvenne omnämnda länderna hafva, lika olika tydningar kan vår expropriationslag gifva anledning till. Och från expropriationsnämndens domslut finnes det som vi förut nämnt ingen appel. Vi åtvarna derföre dem som skola !emna tomter, att icke sträcka sina fordringar öfver billighetens gräns, liksom vi vilja tillstyrka de myndigheter som hafva eller få om hand dessa affärer, att icke söka nedtvinga priserna under deras verkliga värde, och derigenom tvinga till expropriation det som annars i godo skulle kunnat uppgöras. Stockholms kommun har varit nog lycklig att ej behöfva anlita expropriationslagen, för atterhälla jord till de gator den under olika tider utlagt, och då de af densamma betalta prisen ej kunna vara öfver gällande värden, då i annat fall man måst skrida till expropriation, torde vi framdeles meddela några af dessa priser. Emellertid hänvisa vi till nedanstående tabell, hvilken angitver de olika församhngarnes i Stockholm ökning i folkmängd, och taxerings värde med derå utsatta procentberäkningar, I uppgifterna deri äro tagna dels ur Ferlins Stockholms Stad dels ur Stockholms adress kalender.