Aftonbladet – 11 oktober 1864, sida 2

it tillstädes uti wienerkonferensen samma ag. Då flera tyska organer fortfarande yttra den mening, att det finnes god anledning att vänta ett snart slut på fredsverket, så stödja de denna förmodan på det faktum, att stormakterna nu vilja låta sig nöja med en förlikningssumma för hertigdömena, och att Danmark är satt under ett hårdt tryck från Preussens sida. Hvad detta förökade tryck på Jutland skall betyda, är emellertid ännu en gåta, då Danmark städse hållit sig noggrannt till fredspreliminärerna, och stormakterna sjelfva omöjligen kanna hafva en afvikelse derifrån i sinnet. Huruvida Preussen deruti funnit rätta medlet att befrämja en ömsesidig öfverenskommelse och påskynda fredsverket, må tiden utvisa. Underrättelserna om landtrådet Ahlefeldts mission till Berlin samt hrr Samvers och Franches förväntade afsked från Kielerhof. vet äro ännu oklara och stridiga. Medan Nordd. Alig. Zeit. i en Kielerskrifvelse ?från väl underrättad källa? meddelar, att arfspretendenten yttrat önskan att till rådgifvare välja män, som äro böjda för en anslutning till Preussen, och under det man nämner Ahlefeldt-O!pentes såsom en af de nya ministrarne, berättar Berl. Bank. u. HandelsZeit. den 6 dennes från Koburg, att geheimerådet Francke anhållit om förlängd permission, för att kunna fortsätta sina runktioner i augustenborgarens tjenst. Wienerbladet Vaterland ställer äfven ScheelPlessens afresa från Wien (på morgonen den 4 Okt.) i förbindelse med minister krisen? i Kiel och förmenar, att baronen möjligen blifvit kallad dit för att gifva sakerna i Holstein en annan vändning. Då emellertid Scheel-Plessen alltid hållit sig på afstånd från pretendenten, förekommer oss denna gissning föga sannolik. Arfprinsen har sjelf i dessa dagar företagit en jagtfärd till sin vän Brockdorft-Ahlefeldt på Ascheherg, eget vog samtidigt med preussiska högqvarterets förläggande till Kiel. Preussens planer med afseende på hertigdömena och de fordringar preussiska kabinettet ämnar ställa på dessas regeringar, kunna ännu ieke sägas hafva antagit någon fast form, men man märker dock lätt, att de dagligen tillvexa och börja blifva högeligen oroande för sleswig-holsteinarne. Hittills har man i Holstein inbillat sig, att Preussen skulle känna sig rikligen belönadt genom att kunna afsluta en militäroch tlott-konvention med hertigdömena och få tillgång till deras hamnar, men detta betecknas nu i de preussiska regeringsorganerna såsom en mycket tvifvelaktig fördel. Den fasta ställningen i Kiel och Rendsborg sarat på Als och Sild medgifves vara vigtiga militära positioner, men Preussens relan förut mycket utsträckta gränslinie — iger man — skulle derigenom utvidgas nuu mera och kräfva stora offer al penningar och försvarskrafter. Hertigdömenas pekuniära tillskott kunna ej på långt när förslå till så omfattande utgifter; de fordna militärkonventionerna med tyska småstaterna hafva dessutom visat sig vara betydelselösa och snarare till en börda än till fördel för Preussen. Resultatet häraf är, att Preussen icke kan nöja sig med blotta konventioner, utan måste fordra ett fast ordnadt förhållande, tsom tryggar dess ställning i hertigdömena för alltid.? Korresp. Stern bekräftar den af Bank u. Handels-Zeit. nyligen bragta underrättelse om Lauenburgs framtid. Der s Hvad hertigdömet Lanenburg angår, s Preussen och Österrike ense om att tillbakavisa hvarje arfsanspråk på detta hertigdöme, som af danska kronan blifvit afträdt till de båda tyska stormakterna, hvilka förbehålla sig att förfoga deröfver, och förbundsdagen skall blott få underrättelse om Lauenburgs framtid genom de beslut som fattas i Wien och Berlin. NRTNSTSNTTES