Aftonbladet – 11 oktober 1864, sida 2

ett kloster och det är tid på att du sluta med att gå i ledband. Leonora hade ända hittills ständigt vic hvarje steg i lifvet haft någon att stödja si vid; men nu lärde hon sig tydligt förstå at hon ej borde röja sitt behof af bistånd fö dem som kunde drifva gäck med hennc derför. Leslie menade att ju förr hon lärde miss tro sina förra ledare, desto bättre. Har tänkte äfven på att sjelf bli hennes lärare De fortforo derför att gå längre in i sko sen, till dess Leonora, som aldrig hade varit van att gå långa vägar, började blive trött. Hon längtade mycket efter att få hvila sig, det värkte i hennes lemmar, och hon behöfde stillhet för att samla nya kraf ter. Leslie märkte det och föreslog att mar skulle sätta sig ned; men Laura gjorde sig ustig öfver att en ung flicka ville få andrz utt tro, att hon ej kunde stå ut med att gå en half timme utan att hvila. Hvad hennc sjelf angick, måste hon tillstå att hon e kunde fatta en sådan svaghet, ty hon kunde vå flera timmar å rad utan att tröttn eonora blef helt förlägen; men det fö henne alldeles icke in att Laura ville an. ,yda att tröttheten endast vore låtsad. Jag skulle önska att jag kunde säga det samma, sade den unga flickan; men jag har aldrig haft någon öfning uti att gå. Herre Gud, hvad du ändå är för en li ten stackare! sade Laura. Jag skulle minsann gerna vilja bära dig, om jag bara kunde det.4 ) g pe Leonora betraktade sina båda följeslasare med en uppriktig bedröfvelse i sir blick och liknade ett barn som begått et fel utan att veta hvaruti det består, ZLeslic var i sjunde himmeln. 2Ni måste nödvändigt öfra er med at