Aftonbladet – 11 oktober 1864, sida 2

andra ömsesidigt och som hota att åstadkomma påfvemaktens fall. Viha det dubbla åliggandet att gifva romarne Rom och åt kyrkan den frihet, som hon hittills saknat. För att lyckas häruti böra vi vara modiga, igtiga, endrägtiga; och viskolia vara det. Romare! Europa har sina blickar riktade på eder, och den allmänna reaktionen, hvars tyngdpunkt är i det påfliga Rom, kommer innan kort att med hela sin makt störta sig ötver eder. Låtom oss allvarligt förbereda oss häruppå och så handla, alt vi icke lemna reaktionen några förevändningar emot oss. Vi vilja bära aktning för Roms biskop äfven då fråga blir alt störta den mest vildsinta af alla regeringar: en regering, hvars program är massakrerande ar befolkningar, små barns bortröfvande, gästfrihet åt lönmördare, fängelser, landstlykt. Varen tappra, 0 romare, och framtiden skall då vara på vår sida; v tappra, ty den civiliserade verldens drägg och alla länders banditer skola innan kort samla sig under den pålliga fanan, sem numera blifvit för dem en gemeasam räddningsplanka. Det är oss af nöden att ega en enda vilja och en enda arm för att skingra denna reaktionens sista koalition, som utgör en ständig hotelse emot Italien och emot hela det civiliserade Europa. Romare! Låtom oss visa, att vi äro värdiga våra öden. Vi ega en hög kallelse, den tit rädda kyrkan åt päfven, åltergitva Rom ät romarne och fullända det stora italienska pånyttfödelseverket. Och vi ämna ej svika vår pligt!?