Aftonbladet – 8 oktober 1864, sida 3

lägga, att enligt hvad jag hört åtskilliga sakkunniga yttra och jemväl synes vara neturligt, äro våra banor i nämnde hänseende icke fullt jemförliga med de franska och engelska, i anseende dertill att våra banor äro anlagda med stigningar af 1 på 100 samt kurver at 1000 fots radie, då de franska och engelska, med vida större kostnad äro anlagda så att stigningen ingenstädes går öfver 1 på 200 och krökningarne med högst få undantag hafva större radie. Detta gör, påstår man, att tågen här icke kunna gå annat än jemförelsevis långsamt uppföre äfven i krökningarne och att, om man det oaktadt vill köra med 5 mils hastighet i timman i medeltal, uppehållen inberäknade, det vill säga sjelfva farten i medeltal öfver sex mil i timman, så måste man för att taga igen skadan, låta vagutågen, der det bär utföre, rusa med en så häftig fart att det icke allenast blir ytterst kostsamt för slitningen af rails och rörelsematerielen, utan också lätt kan åstadkomma olyckor. Jag vill likväl icke uttala något bestämdt omdöme för egen räkning härutinnan, utan underställer äfven detta hr Sandebergs bes svarande; men utgifterna för lokomotiver och bränsle vågar jag påstå att man ej kam undvara. Stockholm den 7 Okt. 1864. L. J. Hierta.