Aftonbladet – 8 oktober 1864, sida 2

en en litterär klubb, och behöll städse mycet af denna sin första form. Det stiftades 772 af Ove Gjerlöw Meyer, men framträdde örst 1775 oftentligen genom utgifvande ar n diktsamling, sedermera fortsatt med tvenne jäften 1753 och 1793. I motsats mot litte atursällskapet, som nästan qväfde sig sjelf senom reglemeuterade formaliteter, synes let norske Selskab länge nog hafva hjelpt ig med några allmänna, ej alltför tvingande sontumer, tills denna praxis 1785 uppteckrades i tryckta Love for detnorske literaire Selskab? Den litterära verksamheten uppvörde 1793, hvarefter sällskapet först förvandlades till en klubb för förströelser, der lock versprotokollet? ännu fortsattes, och ,msider 1513 alldeles upphörde. Namnet itverflyttades på en af nägra dess medlemmar är 1818 stiftad klubb i Kristiania, som inou existerar. Det norske Selskabs opposition mot Ewallianerna syftade dels på det efter den ske bardens? förebild införda nya skalde åket, af de bekanta Berliner-Bri jadt med vedernamnet Seraphspråket, norrmännen kalladt ?de ha-stemteToner? — dels mot det alldeles misslyckade, förment nationella användandet af motiver från den nordiska forntiden. Att oppositionen i förra fallet hade Bod grund, att norrmännens förkärlek för fransk enkelhet och precision samt ovilja mot Klopstocks grumliga och obegripliga, våldsamt krystade stil voro berättigade, derom borde intet tvifvel kunna råda. Blott r en ytlig betraktelse kan deras motstånd i det sednare fallet synas sakna fullgiltig anledning. Det är nemligen, såsom förut blifvit antydt, ett fullständigt misslörstånd attanse den norska författarkretsen såsom försvarare af en ensidig gallicism, hvilken Ewald och hans anhängare ville genom en nat-onel poesi undantränga. Ty det var långt ifrån, såsom förf. anmärker, att användningen a! ämnen och symboler, som tillhöra värt Norden, hvilade på nationalitetens grundval eller förmådde uttrycka dess väsende; äfven här visar sig beroendet af det främmande mönstret?. De chimeriska bilder af en germanisk forntid, som Klopstock och hans skola sökte sammanställa af allehanda materialier, blefvo normaler för den Ewaldska skolans nordiska poesi och hämmade den klarare uppfattning af ämnen, hvilka en redan temligen långt avancerad fornforskning bragt i dagen.? Fastmer voro de norska författarne i sannare mening nationella, såsom både val af ämnen, mänga egendomligheter i språket och hyppige Frembrud af dybere hjemlige Stemninger? tydligt visa. Det är betydelsefullt, att en så grundlig kännare, så skarp sinnig granskare, som J. L. Heiberg (i sir Udsigt over den danske skjönne Literatur? yttrat, at det norske Selskabs bemödander i hög grad förtjena att kallas danska och nationella, men att deremot Selskabet föl de skjönne Videnskaber och Ewald äro de a mindesa arad