Aftonbladet – 8 oktober 1864, sida 2

Sabbatoch Fest-predkiningar, hållna i Stockholmssynagoga, af d:r L. Lewysoln, rabbin vid mosaiska fösamlingen 1 Stockholm. Stockholm 1864. Denna samling innehåller 22 svenska och ett tyskt föredrag. De förra äro till språket fullt oklanderliga, ehuru talaren blott några få år vistats här i landet. Innehållet är i allmänhet godt, värdigt, af en enkel och ren moral, kauske någon gång väl kortfattadt och mindre utveckladt; åtminstone skall det förefalla så för dem som äro vana vid våra längre predikningar. Man kan dock väl föreställa sig att boken skall bli kär för talarens trosförvandter, hvilka icke ega nå gon egentlig predikosamling på svenska och hvaraf flera utbedt sig publicerandet af dessa med stort bifall åhörda föredrag. Vida sämre a får man ofta från våra lutherska predikanter. Boken förtjenar, för många väl sagda och vigtiga sanningar, uppmärksamhet äfven utom den krets, för hvilken hon hufvudsakligen tillkommit. Likväl tins ett och annat i denna samling, som vi måste ogilla. Det torde härvid icke behöfva särskildt påpekas, att vi vid ingåendet uti kritik af några detaljer alls icke intaga någon konfessionel ställning, samt att det är mycket annat i dessa predikningar, som vi ej antaga, utan att derför behöfva ogilla eller förkasta detsamma. Sören Kierkegaard har med hånande skärpa uttalat förkastelsedomenjöfver det ?officiella i religionen. Då man så ofta finner i öfrigt humana, upplysta samvetsgranna och välvilliga menniskor i mer eller mindre afseende falla ur sin naturliga habitus, så snart det gäller att på det presterliga embetets vägnar försvara eller officielt tolka kyrkliga troseller lärosatser, och man då ser dem begagna den lägsta sofistiks vapen, sådana som de för något annat ändamål aldrig skulle nedlåta sig att använda, så vore man färdig att med honom instämma, helst detta förhållande visar sig inom alla möjliga religioner och sekter, hvilkas talrikhet och ?renlärighet? i förhållande till hvarandra knappast kan på annat sätt förklaras än såsom följd af en utbildad officielt-presterlig sofistik. Ifrån detta lyte är kanske mosaismen mera befriad än de flesta öfriga religioner; att det dock icke alldeles saknas, skall i det följande ådagaläggas. Annorlunda än som officiel prestsolistik kan man svårligen anse talarens försvar af den egyptiska mordengeln, som på en natt dödade allt förstfödt i Egypten: en af de många gammaltestamentliga rysligheterna, som tillskrifvas Guds omedelbara handläggning och således måste per fas et nefas försyllas upp. Hvilken förhärdelse mot sanning och riwmlighet den officiella sotistiken kan framlocka, visar sig här. Förf. förtier, att Gud från början sagt sig sjelf skola förstocka Faraos hjerta, ehuru detta upprepas under den bibliska berättelsen bortåt jugu gånger. Hvems var då felet, att Farao ej lyssnade till Moses, då Gud för hvarje AL UESINESF TT da TTR KT I nd ta Sr tr ee KT ML stR RTP fe RAR EN GET