Aftonbladet – 6 oktober 1864, sida 3

på en i hast uppsatt lista snart uppgick till öfver 600 personer. Alla medlemmarne af familjen Howard ega rättighet att begagna det kungliga vapnet i sitt sköldemärke, emedan de härstamma från Margaretha Mowbray, som äktade deras stamfader. I året 1554 upprättades en förteckning öfver alla de personer, som bure de olika engelska konungafamiljernas vapen i sina sköldemärken, och man behöfver alls icke länge hafva studerat den engelska heraldiken, för att inse det slägtskapen på mödernesidan med Eduard IL Eduard III eller Henrik IV lätt kan ådages läggas. Amerikanska genealoger påstå att Washington härstammade från Englands konungar. På Korsika har man funnit ett helgon med namnet Napoleon i Bonaparternas familjekalender, och i de italienske arkiven finnes en slägt af Bonaparter, som nå upp i det tolfte århundradet. Så mycket är utan allt tvifvel, att en och hvar som kan uppräkna sexton anor har 65,536 förfäder på fäderneoch mödernesidan, och att bland denna mängd finnas så väl utmärkta personer, som ock ganska dåliga subjekter. Hertigarne af Northumberland bära sing hufvuden så högt, som om de i rak linie nedstammade från den urgamla skottska familjen Percy; men den engelska linien med detta namn går dock icke längre tillbaka än till Henrik I:s regeringstid, då Agnes, dotter af den tredje lord Percy äktade en son af hertigen af Brabant Joulin af Loubain, som antog Peregernas namp och vapen. Ingen adlig familj har i Englands historia spelat en vigtigare roll än denna, eller oftare deltagit i de inre strider, som söndersleto landet. Percyerne voro rika, ansedda, egde stort inflytande, ett oroligt blod, och deltogo i alla de uppror, som vid hvarje lägligt tillfälle utbröto, eller voro sjelfva hufvudmän för sådana, och det var ytterst sällsynt att någon af denna slägt dog på sotsängen. Den förste jarlen af Northumberland fann döden vid Braham Moor; hans broder halshöggs, och bans son, Hotspur, dödades i slaget vid Shrewsbury. Den näste jarlen af Northumberland föll vid S:t Albans, den tredje vid Towton, och den fjerde i ordningen blef mördad under ett uppror. Den femte dog visserligen i sin säng; men likasom till bot härföre blef hans näst äldste son afrättad vid Tyburn, och hans förstfödde dog af sorg häröfver. Derefter började familjens lyckliga stjerna att sjunka; godsen och titlarne blefvo gifna till en Dudley; men han måste snart återgifva dem till den laglige arfvingen, jarlen af Nortbumberland. Denne hade dock alls icke blifvit klok af motgången, ty han deltog i en sammansvärjning mot drottning Elisabeth, och hans hufvud föll på schavotten. Der åttonde jarlen blef fängslad på Towern, derför att han slöt sig till Maria Stuarts parti, och tog sig antingen sjelf afdaga, eller blef mördad. Den nionde i ordningen blef, emedan han deltagit i krutsammansvärjningen, dömd till 30,000 böter och lifstidsfängelse; den elfte jarlen, och sista representanten för slägtens manliga linie i England, efterlemnade blott en dotter, som hade besynnerliga öden och förde ett rörligt lif. Redan vid 16 år hade hon varit två gånger förlofvad. Tretton år gammal förlofvades hon med den unge hertigen af Newcastle, som dog några månader derefter, och derpå blef hon förlofvad med Thynne af Longlead; men äktenskapet bief om intet derigenom att den bekante SAS Königsmark dödade brudgummen, å han sjelf eftersträfvade den rika arftagerskan. Hon undgick honom och blef gift med den stolte hertigen af Somerset, som sade till sin andra hustru en miss Finch, då hon klappade honom på skuldran eller efter en annan version på bröstet: Madame! Min första gemål var en Percy; men hon skulle ändå aldrig ha tillåtit sig en sådan frihet.? (Forts.) ön a ROR rr —