Aftonbladet – 6 oktober 1864, sida 3

Ett mål af särdeles upprörande beskaftenmhet förekom i dag uti poliskammaren; det hanålade om ett litet barns grymma behandling af sin egen mor. Tapetseraren E. J. Bäckströms hustru, Johanna Euphrosyne Bäckström, boende i huset n:r 7 vid Jakobs Bergsgatan, stod nemligen tilltalad för det hon vanvårdat och misshandlat ett af sina barn, en halftannat år gammal gosse, vid namn Julius Ludvig. Gossen, hvilken såsom mycket späd bortlemnats till ex arbetskarlshustru för att uppammas, hade hemtagits af föräldrarne i sistlidne Maj månad; och redan första dagen af sin ankomst dit hade han, så späd han då ännu var, blifvit slagen, för det han grätit efter sin fostermor. Denna hårdhet hade utöfvats af fadern, och sedan har gossen, enligt hvad ett vittne intygade, med verklig grymhet behandlats af modern. Så hade hon slagit honom flera gånger med ris, och det äfven i ansigtet, så att ena ögat en gång varit deraf inflammeradt, samt på händer och fötter; en gång hade hon vid gossens våldförande beagnat sig af en linial; en annan gång slagit ans hufvud emot en vid hans på ett par sto: lar varande bädd stående byrå; och slutligen vid ett tillfälle inlindat gossen uti ett täcke och lagt sig öfver honom, så att det förefallit vittnet som om det varit meningen att qväfva barnet. Då hon dervid sett sig bemärkt af vittnet, hade hor ur täcket upptagit gossen, hvilken då drupit af svett och skälft som ett asplöf. Den stackars gossens behandling har i allt öfrigt varit helt olika med de andra barnens, dem hustru Bäckström oklanderligt vårdat; och för få dagar sedan hade hon t. ex. ställt honom vid ett öppet fönster, under det hon låtit de andra barnen in i ett varmt rum. Hustru Bäckström, gom väl var blek, men med köld och likgiltighet tycktes uppta de mot henne gjorda angifvelserna, ville icke medgifva att hon misshandlat barnet, utan sade sig endast ha lindrigt agat detsamma för det att det varit skrikigt, och för hvilken orsak hon äfven vidtagit inlindningen i täcket. Målet uppsköts till måndagen och förordnades det att barnet skulle fråntagas föräldrarne och besigtigas samt lemnas i andra personers händer; och förklarade vaktmästaren C. F. Ericsson, anställd vid polisen och hvilken egentligen varit den som angifvit saken, sig villig att emottaga gossen till vård. vid kikarebesigtningen, som redan är verkställd, befanns barnet ha på ena armen nio blånader och på den andra elfva, förutom skrubbår på ryggen och sårnade spår efter slag af vis. 5