Aftonbladet – 6 oktober 1864, sida 3

(Insändt.) Brefporto och brefvigt. Att brefporto är högre i Sverge än i de flesta andra länder utgör redan en obillig beskattning; men denna ökas ytterligare deraf att brefvigten är lägre. Jemför man förhållanderna med dem i vårt närmaste grannland, Danmark, så erfar man, att då enkel portosats i Sverge är 3 ort och porto derför 12 öre, är den i Danmark 1 lod ansk vigt, motsvarande 3.68 ort, och porto derför 4 skillingar danskt, hvilka i svenskt myntvärde högst sällan öfverstiga 9 öre. Det är tydligt att dessa olikheter, redan kännbara vid den inrikes brefvexlingen, skola blifva det ännu mera vid all utrikes, och framkalla förhällanden, hvaruti det ömkliga täflar med det löjliga, till bevis hvarpå vi vilja anföra ett exempel. För ett den 7 sistlidne Juni från Stockholm afgånget, med 3:ne tolföres frimärken frankeradt bref affordrades emottagaren i Köpenhamn, på grund af den på afsändningsorten detsamma påtecknade signaturen 7-—2—7, restporto 16 sk. Naturligtvis måste han betala ; men, betviflande krafvets behörighet, inställde han sig på postkontoret med det ouppbrutna brefvet och begärde detsamma vägdt. Dess vigt befanns då utgöra s lod dansk wigt, men på hans reklamation af det erlagda restportot, gafs följande skriftliga svar: Efter den indförte svenske Vegt efter Decimaler er Portosatsen for enkelt Brev 3 ort eller 0,03 FE, hvarimod det danske Lod udgör3,6s ort, hvaraf fölger at et Brev, der naaer s Lod dansk Vegt, overstiger den svenske Portosats 3 ort. Det anmeldte Brev maa saaledes anses for rigtig ansat i Restporto 16 Sk.? Hade detta bref afsändts från Stockholm utan att vara frankeradt med frimärken för 36 öre, så hade lösen derför i Köpenhamn varit samma 16 Sk., som nu måste betalas såsom Restporto, och ett bref af intill 3,63 orte vigt, som i Köpenhamn frankeras till Stockholm, kostar också 16 Sk. Det är tydligt, att detta sätt att rikta postkassan på korrespondenternas bekostnad lätt upptäckeg, att dessa vidtaga repressalier och att verkan i många fall blir raka motsatsen af den åsyftade. Vi känna sålunda att personer, boende i och omkring de skånska kuststäderna, aldrig inlemna bref till Danmark på någon svensk postanstalt, utan låta en kommissionär, som på de dagligen gående ångbåtarne lätt är funnen, inlägga dem, försedda med danska frimärken i närmaste danska postlåda. Då nu porto för ett enkelt bref af 3 orts vigt från de 3:ne städerna Malmö, Landskrona och Helsingborg är 18 öre till Köpenhamn och 36 öre till det öfriga Danmark, så, om man också vill antaga kommissionsarfvodet för hvarje bref till 6 öre, besparar afsändaren sålunda på ett enkelt bref till Köpenhamn, der lokalporto är 2 Sk. danskt, åtminstone 7 och på ett ll annat danskt postkontor 21 öre; men, om brefvet väger öfver 3 ort, ända till 3,63, i förra fallet 25 och i det sednare 57 öre. Säkert finner man samma metod fördelaktig äfven vid annan utrikes korrespondens, helst porto för enkelt bref från Köpenhamn till de aflägsnare tyska orterna är 22 Sk. danskt, och det kan väl ej betviflas att man ju äfven i andra svenska städer, som anlöpas af utrikes gående ångfartyg, finner den användbar. Vi undra nu om det ej skulle vara fördelaktigare för postkassan, på samma gång som det vore en skyldig rättvisa mot korrespondenterna, att svenskt brefporto och brefvigt bragtes till en närmare öfverensstämmelse med andra civiliserade länders. Derigenom undanröjdes frestelsen till dylikt lurendrejeri, och ändamålen för postanstalten anvisades de dem rätteligen tillkommande rum, korrespondenternas fördel det företa, postkassans vinst det andra.