Aftonbladet – 6 oktober 1864, sida 3

lisering på kamrater, så afskyvärd isig sjelf, och detta inbördes misstroende, som den sålunda penningforsändande allmänheten framtvingar inom tjenstemannakåren, blir snart en förtärande kräfta på denna, och ett farligare ondt för staten och verket, än den s. k. kränkningen af brefhelgden i denna riktning. För vår del kunna vi ej annat finna än att W:s ömhet om besagde brefhelgd har någon snarlik: het med den sorts liberala artighet i lagstiftningen, som för ett par decennier tillbaka tyckte att den tjuf, som stal endast för att stilla sin hunger, borde gå strafflös. Kan staten vara moraliskt berättigad att låta tullbetjeningen kränka? kofferthelgden, på det att tull-lagarne må efterlefvas, så kan den väl ock låta kränka? bref-. helgden, för postlagarnes skull, helst när detta i sjelfva verket icke behöfver komma till utförande mer än några få gånger strax i början efter förbudets promulgerande. 7 Hvad W. yttrar om nödvändigheten att åt postverket uppfostra dugliga ämnesvenner, och att för den skull, bättre än hittills skett, omhulda den yngre personalen och reglera dess ställning, har så länge utgjort föremål för äfven undertecknads önskningar, att vi icke nog kunna insistera derpå. Ville kåren, eller åtminstone en del deraf, förena sina bemödanden till gemensamma mått och steg för sina ändamåls vinnande, skulle både detta och andra önskningsmål betydligen påskyndas, emot nu för tiden, då alla dylika framställningar endast ä10 enstaka ropandes röster i öknen. —g 23 Sept. 1864.