Aftonbladet – 5 oktober 1864, sida 2

stat såsom Preussen. Ståndsherrarne hafva väl bevarat en viss förkärlek för Österrike, och en del yngre personer söka anställ-l:. ning i dess arme och diplomati, om de anses vara för goda för Baierns inskränkta förhållanden ; men i det hela hafva de dock sammansmält med landets öfriga utveckling. Dess katolska presterskapet är ej på långt när så anspråksfullt som det belgi iska, och såsom politiskt parti räkna de klerikale endast 16 röster af 150, och utgöra ingalunda någon stor minoritet mot en svag majoritet. Säsom första steget till en friare utvekling kunde anses en förkortning af fi! nansperioden, som nu är 6 år; den var flera gånger enhälligt tillstyrkt af andra kammaren och erhöll en betydlig minoritet! i den första, men mötte bestämdt motstånd hos konung Max; nu har den nye konungen sjelf tagit initiativet att göra slut derpå, och man väntar vid nästa landtdag lagförslag derom. Deremot känner man sig icke betryggad mot det klerikala inflytandets tillväxt. Prins Luitpold, konungens farbror, är nemligen tillgifven det ultramontana partiet, som redan förmått undantränga undervisningsministern Mulzer, emedan han icke ville förbjuda Renans skrift. Man väntar för öfrigt en större ministertörändring, hvarigenom äfven v. Schrenck skall afgä. I Wirtemberg har nyligen en ministerkris egt rum, hvarvid Higel, som länge ledt utrikespoli:iken, Linden, som ansågs uppbära rikets inre förvaltningssystem, sam finansministern Sigel blifvit afskedade; men den synes dock närmast grundad på konungens önskan att få nya rådgifvare, så att man icke deraf kan sluta till någon förändring i regeringens uppträdande. Den nya utrikesministern Varnbiäler hyser förkärlek för Österrike och har varit bland adelspartiets ledare, isynnerhet uti frågan om ersättning för adelus förlorade rättigheter; inrikesministern Gessler författade på sin tid förste kammarens betänkande emot franskt-preussiska handelsfördraget, men Wiirtemberg säges dock nu vilja tillträda tullföreningen, till och med innan den första Okiober. Lagen, som ställer judarne lika med andra statsborgare, är nyligen utkommen; den har bebölt flera månader för att uppnå slutlig stadfästelse. På samma sätt har det gått i Hannover, der man ännu med längtan afvaktar publicerandet af den nya vallagen, af synodalförfattningen och tyska handelslagen. Friherre v. Beust har hastigt förlorat den popularitet, han vann iSachsen genom sitt uppträdande på Londonkonferensen. Ett andragande hade inkommit om återuppsättande af 1848 års vallag, på deten sålunda vald kammare måtte komma i tillfälle att pröfva en ny frisinnad vallag. Andra kammarens utskott förordade förslaget, men v. Beust, som år 1850 afskaffade denna vallag, bekämpade det ifrigt, och med 58 röster mot 16 blef det förkastadt, medan kammaren med 42 röster mot 32 härdade de nuvarande ständernas fortfarande bestånd. Deremot beslöt den att begära passfrihet. Men gjorde saken ingen annan nytta, så ryckte den dock masken af v. Beusts frisinthet och uppfriskade minnet om hans förra statskupp och de många flyktingar eller fästningsfängar, som ännu dida deraf. Den subskription, som-sattes i gång för att åt honom inköpa ett riddaregods säsom nationalbelöning, inbringade också blott 30,000 thaler istället för 200.000, och planen lärer väl derföre komma att uppgilvas. Lemna vi de fyra konungarikena, så möter oss först Kurhessen, der reaktionen nyligen blifvit fullständigt återupprättad genom ölver-skattdirektören Rohdes och generaladjutanten Endes återinträde i ministeren såsom inrikesoch krigsministrar; med undantag af Volmar och Goddeus är samma kabinett åter samladt, som på sin tid sprängdes på preussiska regeringens befallning. Oppositionen fortsätter sin verksamhet och har valt sin ledare Nebelthan till öfverborgmästare i Kassel, men ännu saknas kurfurstens stadfästelse. Icke mindre ogeneradt än kurfursten af Hessen uppträder hertigen af Nassau. Han har sålt en statsegendom, som kostat nära en half million gulden, till katolska biskopen i Limburg för en mycket obetydlig summa, till upprättande af ett katolskt räddningshus under jesuiternas ledning, med rättighet att mottaga legater, stifta skolor, använda disciplinärstraff, o. d. Landtdagen förklarade försäljningen olaglig, och hertigens egen halfbroder röstade med pluraliteten ; men icke desto mindre har hertigen låtit försäljningen ske och stadfästat köpet. Landtdagen väntas blifva upplöst emedan den förkastat valet af en borgmästar Fuchs, hvilket genomdrifvits genom allehanda svekfulla medel och understöd från regeringens sida, och likväl yttrade hertigen vid sitt 25-äriga regeringsjubileum, den 20 Augusti, att han nn ville söka försoning med sitt folk. Såsom ett steg i denna riktning utfärdades en amnesti för politiska flyktingar, men då man fordrade en förklaring om framtida afhållande från alla politiska steg, har ingen velat begagna sig deraf. Äfven här har landtdagen intagit en mycket fiendilig hållning mot regeringen, såväl i tullföreningsfrågan som i landets inre förhållanden. Den har vägrat den vanliga försköttsbevillhår ovarta Äran hlänrdanda het hyr och)