Aftonbladet – 5 oktober 1864, sida 2

hår, svarta ögon, bländande hvit hy och det mest fulländade behag i alla sina rörelser. Hön gick emellan en gammal herre af militäriskt utseende och en ung man, som såg ut att vara 22 eller 23 år. Hvad heter hon? frågade jag. Det vet jag inte, svarade Ned. En nyanländ förmodligen. Hollah, der är Lucas och hans kusin. Känner ni den förtjusande unga flickan derborta? Nej, ingen utaf dem kände henne, men båda blefvo betagna af hennes skönhet. Kort dere ter kommo Wood och Andrews och giorde oss samma fråga som vi stodoi begrepp att göra dem. Det visade sig alltså, att den unga damen var fullkomligt främmande för oss alla, och Lucas åtog sig med vanlig sjelfförtröstan att få reda på hvem hon var. Jag vill säga dig något, Lucas, sade Ned, som var en smula afundsjuk på den andra, derföre att det flera gånger lyckats honom att formera bekuntskap med unga qvinliga badgäster tidigare än Ned; jag vill slå vad med dig om hvad som helst, att jag skall bli den första af oss två, som tar den vackra okända i hand. Topp, det går jag in på! ropade Lucas. Jag vill vara med — och jag — och jag, ljöd det från oss andra, och så slogo vi vad Om en bestämd summa, som skulle tillfalla den af oss, som först tog damen i hand. Vi roddare se många saker, upprepade emellertid Dan med en betydelsetull blick. eMan talar om, att Londons hyrkuskar kunna ha mycket att berätta, mn hur skulle det kunna gå till? De kunna ju hvarken se eller höra något, de ha nog att göra med att piska sina stackars hästar, medan folk är instängdt i den skramlande buren bakom dem. Vi äro deremot så nära våra kunder, att vi kunna kyssa dem och ännu lättare höra hvad de tala om. Efter detta långa tal tystnade han ånyo, och mina tankar föllo åter på vårt vad. Lucag hade berättat oss, att den unga damen hette miss Leith, den gamle herm