Aftonbladet – 5 oktober 1864, sida 2

af honom. Det förekom mig, som om han sedan dess icke blifvit det minsta förändrad eller äldre till utseendet. Jag kan icke erinra mig honom annorlunda än som en starkt byggd, bredaxlad man med väderbitet ansigte och klara, skarpa, grå ögon. Han hade några år tjenat ombord på en örlogsman, men ban var icke mycket språksam af sig och talade, så vidt jag vet, aldrig om sitt förflutna lif. En gammal gjöman, som bodde i staden, påstod att han tjenat tillsammans med Dan Baher på Etna?, men för öfrigt visste han ingenting om honom. Det var uppenbart nägot som han önskade dölja, och det namn han gifvit sin båt, nemligen ?Den trolösa sköna?, kom menniskor att tro, det han varit olycklig i kärlek, Trots sin ordkarghet var han mycket afnållen af mig och mina kamrater, ungza och glada som vi voro, och vi hade döpt om honom till Cato, emedan han förekom oss ha något af den store romarens ande uti sig. Han var punktlig oeh oböjlig, åt litet, var tarflig i sitt lefnadssätt, smakade aldrig någon annan dryck än vatten och brydde sig icke om tobak. Men erfor det intryck af honom, att han var en person, som visste en hel hop, men var ovillig att meddela sig. Han talade långsamt och med eftertryck, som om han noga öfvervägt hvarje ord... Han var en rask båtkarl och mycket eftersökt af de personer i Ciffgate, som brukade göra lustturer på sjön, Det händer mycket saker i dessa bätar, sir4, sade han plötsligen efter attha rott en stund under tystnad. Ganska troligt, svarade jag likgiltigt, ty mina tankar voro just då sysselsatta med ett egendomligt vad, som jag nyligen ingått med fem af mina vänner. En förmiddag för någon tid sedan, medan jag promenerade med Ned Darwell i Hose Gardens, knuffade han hastigt på mig och sade: 4Se der, är det inte en vacker flicka? Jag följde riktniogen af hans blick och fick sigte på en smärt, ung dam med svart