Aftonbladet – 3 oktober 1864, sida 3

till beredningsutskottet för att sedan aflemna till drätselnämnden. Hos kommerskollegium hade 20 slöjdoct handtverksidkare häristaden gjort framställning om förlängning till en månad i tiden för den år liga höstmarknaden härstädes och förändring tiden för densammas påbörjande. Denna mark nad är nu bestämd att årligen fortgå under 12 dagar, räknadt från den 20 September. Till förene hade tiden för marknadens hallande vari bestämd vill 7 veckor, men enär det visade sig att nyttan af marknaden icke uppvägde de med densamma förknippade olägenheter, hade den. samma inskränkts till 14 dagar. Hvad beträf fade tidpunkten för marknadens hållande, hade ofvaännämnda sökande ansett att flyctningstider för tjenstehjon vore lämpligast. I enlighet med hvad beredningsutskottet i afgifvet utlåtande hemställt, beslutade stadsfullmäktige att i det a kommerskollegium i frågan infordrade yttrande förklara, att fullmäktige icke ansåge någon annan förändring i afseende å tiden för höstmarknadens hållande böra ifrågakomma än att den. samma, i stället för att begynna omkring den 20 September, hädanefter måtte komma att taga sin början omkring den 8 eller 10 Oktobei hvarje år. Till vittne å bränvinsprofningen vid ett häri staden befintligt bränneri. i hvilket enligt anmälan bränvinstillverkning under hösten kommer att ega rum, utsågs f. glasmästaren G. E. Heidtman och bestämdes hans arfvode om dagen till 2 riksdaler. Den mycket omtvistade frågan angående anordningen af snälltågens gång mellan Stockholm, Göteborg och Malmö efter södra stambanans fulländning blef härefter föremål för ölfverläggning och föranledde en liflig diskussion. I fråga om snälltågets afgång från Malmö hade cheten för statens jernvägstrafik ansett att den lämpli gaste afgångstiden derifrån vore kl. 2, synn gast med afseende å postbefordringen på kontinenten. Hvad beträflade snälltågets afgång från Stockholm hade bemälde chef framställt tvenne alternativer: antingen att låta tågen afgå från Stockholm kl. 10,36 f. m. efter jernvägs, motsvarande kl. 11 f. m. efter Stockholms tid, då de skulle anlända till Jönköping kl. 9,15 e. m., hvarje särskildt snälltåg skulle vid ankomsten till Falköping afgå till Göteborg och der inträffa kl. 10 e. m., samt från Jönköping fortsätta följande dag kl. 6 f. m. och ankomma till Malmö kl. 1,30 e. m., en half timma före den tid, då ångbåtar derifrån afgå till Köpenhamn och Libeck, för att kunna derstädes inträffa i behörig tid före kontinentalposttägens afgång från dess orter — eller ock att bibehålla det nuvarande nedgående snäll tågets afgångstid från Stockholm kl. 6,36 f. m. efter jernvägstid (kl. 7 f. m. efter Stockholmstid) och likaså ankomsttiden till Göteborg kl. 6 e. m., i hvilket fall samma tåg skulle på dagen fortsätta till Alfvestad eller möjligen Elmhult och derifrån följande morgon afgå, för attiförra händelsen kl. 10 å 11 f. m. och i den sednare ännu tidigare inträffa i Malmö. I afseende å snälltåg nattetid hade chefen för emvägstrafiken anfört, att om, oaktadt de stora ostnaderna, sådana tåg böra ifrågakomma under den ljusa snöfria årstiden, torde det dock lätt inses, att sådana tåg under vintern i värt glest befolkade land och till följd af klimatiska förhållanden icke skulle kunna betäcka utgifterna derför samt dessutom ofta blifva underkastade rubbningar, som äfven skulle störa gången af de öfriga bantågen, hvilka med snälltågen stå i samband, hvadan det må: åsom gilvet antafå att ett uppehåll för snälltågen mellan Stockolm och Malmö öfver en natt vore nödvändigt. Generalpoststyrelsen hade på anförda skäl förordat det andra alternativet. Såväl f. d. fullmäktige i Stockholms handelsförening, hvilka i ämnet blifvit hörda, som stadsfullmäktiges beredningsutskott hade deremot ansett det första alternativa förslaget böra ega företräde. Härom uppstod en längre diskussion, hvarunder hrr Wistrand, Malmsten, Stråle, Grafström, Linderoth och Bergström yttrade sig i det syfte. att stadsfullmäktige måtte uttala en önskan om snabbare kommunikation mellan ändpunkterna, att väglängden mellan Stockholm och Malmö och tvärtom kunde tillryggaläggas på en dag, ntan att nattqvarter behötde tagas, och att natttåg måtte föranstaltas, samt slutligen att hastigheten under jernvägsr måtte, om så ertordrades, uppdritvas till 5 militimman. Hr Schartau åter förordade första alternativet i trafikstyrelsens förslag. Hr Hjerta, som härefter fick ordet, sade sig visserligen önska, att kommunikationen bletve så snabb som möjligt, men trodde också att det var skäl nogsamt tillse, att icke stadsfullmäktige. genom att uttala en önskan om en skyndsamhet. som vore omöjlig att realisera, skulle kompromettera sig. Den auktoritet, hvilken bäst kunde bedöma hvad som i detta fall vore möjligt och som hade det största intresse af en hastig kommunikation, var jernvägsstyrelsen sjelf, och lika med denna skulle hr öfverste Ericson, som uppofirat hela sin verksamhet för denna fråga, helt säkert förordat en sådan plan, om han ansett den utförbar. Till en föregående riksdags statsutskott hade hr öfversten framställt, såsom ett önskningsmål, att vägen mellan hufvudstaden och. Göteborg skulle kunna tillryggaläggas på 102 timmar, och vägen till Malmö från Stockholm på högst 20 timmar. : De herrar, som taat för en större snabbhet, tycktes taga för afsjordt, att man utan svårighet kunde uppdrifva hastigheten till 5 mil i timman, samt att man allmänhet i utlandet reste med denna hastighet å ernvägarne. Tal. önskade upplysa om, att detta vore ett fullkomligt misstag samt visade genom anförande af en mängd exempel från jernbanor på kontinenten, att trainerna icke gingo med så stor snabbhet. Endast ett par jernbanor i Engand, såsom den mellan London och Manchester, sjorde härifrån ett undantag, men orsaken till len större hastigheten å dem, vore den, att. å nämnde banor endast få uppehåll förekommo Åtskilliga talare hade fästat sig vid och åberopat en uppsats af en viss jernvägsingeniör, införd Aftonbladet, hvilken ansett de Sherohade hinIren för en snabbare kommunikation mellan södra och vestra stambanornas ändpunkter vara lätt öfvervinneliga, men med all aktning för denna inseniörs sakkunskap, innehöllo hans sifteruppgifter nägra felaktigheter. Så skulle enligt hans utäkning statens kostnad för befordrande af en verson från Stockholm till Göteborg uppgå till ;ndast 20 öre 7). Med dylika kalkyler var det ) Den ärade talaren har vid framställandet af detta påstående begått en blunder, jemnt upp lika stor som den han velat påbörda den insändare i vårt blad, som han åsyftade. Hvar och en, som behagar kasta en blick i vårt fredagsnummer, skall finna, att der uppgifves, att kostnaden för staten för hvarje passagerare i en vagn med 24 platser är 11s öre per mil. hvarföre, om man vill uträkna hvad insändaren uppgifvit om priset för hela resan mellan Stockholm och Göteborg. man måste muältiplis cera 11s öre med det miltal, som väglängden mellan Stockholm och Göteborg utgör. Vimedifva villigt, att om man vill rida på ord, så mm Amnduatktllnnnmon förontran Af IingsäindFAarane