Aftonbladet – 3 oktober 1864, sida 3

Och hvad såg du der Patrick? En echavott, en stupstock och en yxa — en syn, som var mig välbekant!4 svarade han rysande. Hans hustru närmade sig honom, men kunde ej lugna hans upprörda sinnesstämning: 4Ja4, utropade han, det var verkligen en kunglig syn — ty de mördade en konang te Hafva de gjort det? utbrast Lettice. Mördat kungen — den milde, gode kungen! Det var han som skänkte dig Hf och frihet, min Patrick, han, den ädle prins Karl.4 Patrick fortfor utan att höra hvad hon sagt: Han kom ut, han, steg ur fönstret på sitt palats och ut på schavotten. Då han visade sig skreko qvinnorna och jemrade sig och till och med män fällde tårar. Jag tyckte mig hafva återfått all min ungdoms kraft; jag upplyfte mitt hufvud och ropade: jag är Patrick Ruthven! Konungens fader lät min faders hufvud falla under bödelsyxan, mördade mina bröder och höll mig fången i sjutton är; likväl vill jag icke taga lif för lif. Gud bevarekonung Karl! Men folket samlade sig omkring mig och tvang mig till tystnad. Det blef nu tyst öfverallt; jag säg yxan blänka, och — såg den falla ! en gamle mannen öfverfölls ånyo af konvulsiviska darrningar. Hela natten yrade han och talade blott om sin barndoms olyckor och sitt fängelse i Towern. Motmorgonen upphörde yrseln, hans krafter tyckfes aftaga, men han blef nu lugn och stilla. Han försökte stiga upp och gick, stödd på Bin hustrus arm, fram till kaminen, der han sjönk ned i sin länstol. Jag är så trött, så trött! klagade han och föll derpå i en fogn sömn.