Aftonbladet – 1 oktober 1864, sida 3

JÄV, SVIN HU Hagact emma tillRdlaet, ti längt och smalt fartyg. som först kallades Arboga och sedan Dalarne. Det iknade mera en spetsig pråm än ett furtyg, var svagt bygdt och af furu, samt i de flesia fall misslyckadt till bäde skrof och maskin. Det varade derföre icke länge, och då det en vinter sjönk vid Bergsund, fick det qvarligga der för att utgöra grunden till en del al den blifvande kajen. De vid Motala tillverkade ångmaskinerna hade redan tillvunnit sig stort anseende, och den klarsynte gubben Hammarsten fann att de voro icke allenast mycket vackrare än Owens, utan hade äfven mycket ?starkare hästar?. Han uppgjorde derföre förslag till en ny och mycket bättre ångbåt än den han sednast skaffat Norrköpingsboerna, och som han fört tillräckligt länge för att lära känna dess fel och brister. Sedan han föranstaltot om aktieteckning, reste han till Mäster Frazer? i Motala för att beställa den 70 hästars maskinen. Antingen han der bekom någon af major Carlsunds ritningar, eller hans smile ledde honom att eftervöra hvad han på desamma såg, så blef emellertid det fartyg. som han, efter denna resa, byggde på sitt varf i Norrköping mycket lyckadt och särdeles likt Rosen. Det kallades etter 1834 ärs meteor Kometen och började följande året sina turer mellan Norrköping och Stockholm samt fullbordade resan reguhert på 12 timmar, såsom Hammarsten, ett decennium förut, tänkt sig böra ske. Detta verkställdes, bör man ihägkomma, af en gammal man, som i sin ungdom aldrig fått lära mer än skrifva och räkna, båda delarne gun ofullständigt, och eom först vid mognare år började sysselsätta sig med skeppsbyggeri och fartygsI riumngar. I Kometen bibehöll sig i 20 år, men gick på sednare tiden, sedan nya ännu mera spubbgående furtyg ipkommit på farten mel lan Stockholm och Norrköping, mellan sistnämnde ställe och Kulmur, dervid anlöpande mellanliggande betydligare platser på kusten. År 1840 började Raketen, byggd efter ritning af kommerdörkapten von Sydow, sina turer mellan Norrköping och hufvudstaden. Den var ännu något snabbare än Kometen, och båda dessa fartyg, som gingo mot hvarandra, underböllv många år en säker och punktlig trafik. Sedan undra länder börjat använda ångfartyg i deras mariner, byggdes är 1834 i Carlskrona efter ma or Carlsunds ritningar två st. ångfartyg för flottan. Båda erhöllo balinsmaskiner at 100 hästurs kraft, det ena Oden från Owens verkstad, det andra Gylje irän Motala. Med Odens maskiner inträltade ofta små bristtällgheter och eldrummet var först så hett, att däcket genast vid profresan mäste upphuggas för att gifva luft ät eldarne. Fariyget gjorde sedermera nå gra resor och utsändes 1836 ull London, men som man då för tiden ingenstädes hude reda på kompassens deviatiwon, hvilken numera alltid vid kurssättningar iakttages, så kom Oden på bemresan under natten för nära jutska Åördsjökusten, der den törnade vå sundreflurne och förliste. Det sätt, på wvilket chefen på Oden tog hela skulden för olyckan på sig, utan att trumkasta den minstu antydning om möjligheten af försummelse eller bristande uppmärksamhet hos den person, som vid tilllället hade vakten på däck, tillvann honom då, och allt framgent, med några högst fa undantag, flottanus hela officerskårs varmaste högaktving. Gylfe, som hade pålitligare maskiner, onvändes mycket och ofta i olika förrättningar ända till hösten 1854, då den på äterresan från Norrland till Stockholm förliste strax vestvart om den s. k. Björn vid inloppet till Öregrundsgrepen. Vid krigsrätt upplystes, utt sjökortet, som var gammalt, hade oriktig missvisning, hvarigenom fartyget, som halt säkert bestick vid Siorjungfrun, och som sednare styrt kurs på Örskärs bäk, kommit vestvart i stället för ostvart om Björn, och att misstaget icke kunnat märkus tidigt nog i följd af rådande regntjocka, hvartör fartyget, så snart upptäckten var gjord, ankrade i afvuktan på igtig loft. I stället för sigtig luft, inträtfade svår pålandsstorm, hvarunder fartyget med maskin i gång sprängde båda kewngarne och, då det icke kunde hålla sig uppe mot, sjön, dref i land och blef vrak. År 1834 hade major Carlsund uppgjort ritningen till ängfartyget Gustaf Wasa, hvil ket fartyg byggdes 1 Kalmar och sedan i många är gjor:e resor mellan Stockholm, Arboga och Westerås. På detta fartyg iakttogs under en af dess betäshufvare en hittills icke vanlig ordning, snygghet och noggraunhet, hvar öre det blef 1 alla afseenden väl ansedt och berömdt, ehuru betälhatvarens alltför häftiga temperament och ofta despotiska uppförande dock med skäl ogillades. Det kän emellertid utan ötverdritt sägas, att den ordning, snygghet och takt, som numera allmänt utmärker den svenska ängbätsflouan, otvilvelaktigt till stor del härleder sitt ursprung från denne befälhafvare på Gustaf Wasa, jemte en del andra flottans officerare, hvilka för ett tjugutal är tillbaka, såsom ångbåtsbefälbafvare, i dessa tall bröto en ny väg, och i en god skola uppammade en mängd unga, raska styrmän. hvilka inom kort sgjeliva blefvo utmärkt dugliga och bra befälhafvare. Ölägenheten deraf, att större fartyg icke kunde pussera kanalen upp till Motala, kän des ofta ganska stor, såsom t. ex. då Gylfe måste intaga sina maskiner vid Mem, hvarföre flera personer vora betänkta på anlä gandet af en mekanisk verkstad vid saltsj hamn, hvilket slutligen ledde derhän, att en sädan under gretve Adolph von Rosens ledning påbörjades i Nyköping, der den siällsynta fördelen erhölls, att kunna drilva verkstadens maskiner med vattenkraft på samma gång som verkstaden kunde anlägas invid hamuen. Anläggningen, som kostade betydligt, fortskred så, att några ängtariyg redau 1835 der blefvo färdiga. Dessa voro: den tör iurt på Finland ämnade och sedermera dit försålda Solide, och Gripen, som seden alltjemt gått mellan Nyköping och Stockholm, båda med enkla maskiner