Aftonbladet – 30 september 1864, sida 3

Några anteckningar om ångbätsfarten I Sverge, före år 1840.) Skorstenen var mycket hög och omgafs af en så kallad vattenskorsten, dels för att hindra hettan att skada eller besvära passagerarne och dels för att anskaffa varmt matarvatten till pannorna; men i denna vattenskorsten b.ldades, af hettan från den inre skorstenen, mer eller mindre stark ånga, hvilken till slut tog sig utgång ge nom den af eld och rost skadade inre skorstenen, så att en gång, på en lustresa, en betydlig mängd ånga och vatten utströmmade och blandade sig med röken, hvarvid draget på en gång upphörde, så att lågan slog ut genom en öppnad eldstadslucka och skadades illa ett par eldare innan luckan hann stängas och lågan återtagit sin rätta gång. Vid tillfället var en stor mängd passagerare ombord, hvilka till större eller mindre del fingo sina kläder förstörda af det hedfallande sotblandade vattnet.) Pannornas ofvannämnda vådliga läge, jemte den bristfälliga matarinrättningen, törorsakade slutligen fartygets undergång. En ny befälhafvare hade, blott för en kort tid, fört fartyget sommaren 1826, då det under en resa i närheten af Strengnäs förmärktes att pannorna, som blifvit glödgade, hade tändt eld i däcket och att alla försök till släckning voro förgäfves. En mängd passagerare voro ombord. Ordning och sans upphörde genast, och det påstås till och med att man glömde styra mot det närbelägna landet för att söka räddning. Lyckligtvis utkommo dock ett stort antal farkoster och båtar, så att alla menniskor hunno bergas, men fartyg med inventarier och gods blef helt och hället lågornas rof. Den ångbåt, som Owen byggde i stället, kallades äfven Josephine. Den var mindre och smalare, men likaleves byggd af furu, med flat botten och raka sidor, ungefär som en ökstock. Dess 30 hästkrafters maskin upptog midten af fartyget. För-ut var vedrum, kök m. m., och aktersalongen låg under ett särskildt, öfver fartygets rätta däck upphöjdt akterdäck. Detta fartyg kom i gång 1827 och gick under 10 å 11 år på Mälaren, ehuru det under de sednare åren tick många svåra medtäflare. Att vara två dagar på väg mellan Stockholm och Norrköping ansågs ännu såeom oundvikligt, och man mötte med hån det förslag, som sjökaptenen Olof Hammarsten uppgjorde, att bygga ett ångfartyg, som skulle hinna fram på dagen. Iugen trodde att detta någonsin skulle lyckas, men väl att ännu ett fartyg, utom Föreningen, skulle kunna få förtjenst på denna alltmera tillväxande fart. Kapten Hammarsten var en ovanligt klok och företagsam man, hvilken såsom sjöman dock icke varit annat än befälbafvare, först på en speljakt, derefter på ett skärgårdsfartyg och seder) Se A. B. n:r 225 och 226. ?) Då brukspatron Owen, såsom redare, antastades för denna skada, inköpte han några af de förstörda sidenhattarne m. m. och visade detta sitt museum såsom bevis. på de ätdrag, han allt emellanåt måste vidkännas å den afundade stora inkomsten af sina gbåtar.