Aftonbladet – 30 september 1864, sida 3

Årets landsting. Om Gefleborgs landstings förhandlingar af brukspatron Hj. Petrs motion om folkskolväsendets ordnande meddelar Norrlandsposten: Utskottets för helsovård och undervisning betänkande rörande hr Hj. Petres hvilande motion om folkskolväsendets ordnande föreslog tillsät tandet af en komit af tre personer att genom resor och på annat sätt inhemta kännedom om folkundervisningens i länet ställning och till nästa landsting afgifva förslag om dess ordnande och förbättrande, samt att ett förslagsanslag af 5000 rdr skulle beviljas till kostnadernas bestridande för dessa arbeten. Då ingen anmälde sig att yttra sig i frågan, gjordes proposition, som besvarades med blandade ja och nej, dessa sednare hörbarligen från platser, som innehades af ledamöter af bondeståndet, och då votering äskadeg, yttrade hr landshöfding Asker att öfver en så vigtig fråga ej borde voteras förr än de motsatta åsigterna framfört sina skäl, hvarefter han varmt och lifligt talade för bifall. Landstingets vice ordförande hr Staaff förvånade sig öfver de många uttryckta nej på propositionen, utan att någon velat framlägga skälen för dem, hvarföre han dertill uppmanade. — Ordföranden hr Muren gjorde en jemförelse mellan folkbildningsanstalterna förr och nu, äfvensom mellan dessa tiders folkbildning, visade att deri ännu återstod mycket att göra, alt, då mycket är på sista tiden gjordt för den högre bildningen, äfven de andra folkklasserna borde följa tätt efter i den alltjemt framåtgående allmänna bildningens spår, att denna provins skulle både i det allmänna och enskilda förlora på att ej följa andra provinser, och att man ej kunde ostraffadt visa en sådan likgiltighet. — Jon Ersson hade ej af ovilja för folkbildningen voterat nej, men kunde ej se hvad en sådan komitå skulle hafva att göra, då staten i alla fall hade folkskole-inspektörer. — Motionären hr Hj. Petre befarade att motståndet grundade sig antingen på farhåga för nya pålagor eller på tron att församlingarne hade sina folkskolor i fullgodt skick; i förra fallet lärer ett förslag att tillse hvad som kan och bör föras ej vara farligt. det kommer sedan an på hvad godt detta förslag kan komma attinnehålla; i afseende på det andra förhållandet visade han att så icke är. Ingen mensklig inrättning kan befinna sig i ett stillastående, folkskolan, liksom alla andra, måste gå framåt för att ej gå tillbaka; den har under de sista W0åren ej stigit så, som den kunnat, fotad på rent praktiska gränder, liksom fattigvårdsväsendet och andra dylika inrättningar; orsakerna förtjenade välundersökas; talaren visade, med åberopande af exempel, att äfven fattigvården skulle stå på annan fot, om skolorna gjorde sin fulla skyldighet och han motsåg förhoppningsfullt den tid då fattigvårdstungan skulle kunna öfyerflyttas till förbättrande af folkskolorna, hvilka således ej skulle kräfva nya skatter; äfvenledes visade talaren, att allmogens större inflytande i kommunalstyrelserna ålägger folkskolorna större förbindelser. Mot Jon Erssons invändning om statens skolinspektörer anmärkte han, .att de ha för stora distrikter att kunna gagna i något högre grad, utan att han derföre ville frånkänna dem det fa n de kunna göra. — Måns Persson var ej heller mot skolväsendets förbättrande, men talade i samma syftning som Jon Ersson; tyckte skolorna i sin ort vara goda. — Jon Ersson ansåg skolråden komplettera hvad som felades med afseende på skolinspektörerna. — Hr Staaff talade med mycken värma och våltaligt för folkbildningens befrämjande. Redan det att i landstingsförfattningens 2 undervisningen vore anvisad såsom ett af fälten för landstingens verksamhet visade att statsmakterna sjelfva ej tänkt sig folkskole-inspektionerna såsom tillfyllestgörande. Han åberopade erfarenheten från sin verkningskrets (hr Staaff är häradshöfding i norra Helsinglunds domsaga) om det verkliga och stora behofvet af mer utsträckt folkbildning, Hr 8:s framställning, liflig och öfvertygande, tycktes desto mer anslå, som han hos allmogen har synnerligt stort förtroende. — Jöns Nilsson, som sjelf är skolrådsledamot, kunde ej heller se hvad en komitå skulle kunna uträtta, men som han möjligen kunde misstaga sig. ville han ej mer sätta sig deremot. — P. Olsson hade känt sig smärtsamt berörd af att ståndsbröderna hade voterat nej i den vigtiga frågan, hvilken han förordade; han ville tvärtom bringa motionären en tacksägelse för hans åtgärd. — Jöns Michelsson fruktade att man ej med en komitå kunde uträtta något; han fruktade att man på landet finge gå gård från gard för att öfvertyga vårdslösa föräldrar om deras pligt att hålla barnen i skola. — Hr Cas. Petre visade hvad en komite skulle kunna uträtta, Efter denna diskussion, som hade många rätt intressanta momenter, gjordes åter proposition på bifall till utskottets tillstyrkande, hvilken med allmänt ja besvarades.