Aftonbladet – 30 september 1864, sida 2

Tyska protestantföresingen. Den 30 September 1863 stiftades vid ett möte i Frankfurt am Main denna förening, hvilken redan fattat fast fot i flera delar af Tyskland och alltjemt fortgår genom bildandet af filialafdelningar. Enligt statuternas första paragraf är den bildad på evangeliska kristendomens grund af sådana tyska protestanter, som eftersträfva en förnyelse af den protestantiska kyrkan i andan af evangelisk frihet och i öfverensstämmelse med vår tids samfälda kulturutveckling?. Föreningen omfattas med v:-rmaste deltagande at en stor del af befolkningen, under det att en annan del deraf ser sina intressen hotade och ifrigt varnar mot anslutande till densamma. Emellertid häntyder allt derpå, att föreningen har en stor framtid för siv, och vi anse oss derföre böra lemna våra läsare en och annan underrättelse om dess fortgång och syftning. Vi göra i dag början med ett utdrag ur en nyligen publicerad -upsats angående föreningens syften af teologie professor Rothe: Bland våra allvarligt sinnade och derhos liberala kristne finns det ännu alltid ganska många, som ej kunna göra sig någon föreställning om en odogmatisk tro på Kristus eller öfverhufvud om en odogmatisk kristlig trosöfvertygelse och en Odo matisk kristendom ; och den i dessa kretsar allmännast spridda mening är ännu alltid den; att det icke kan finnas. någon annan kristlig trosöfvertygelse än en dogmatisk eller åtminstone teologiskt affattad, ooh inger annan kristi bekännelse än en sådan. Dessa kristne dela väl ingalunda den åsigten, att, så snart man upphör att bekänna sig till den nuvarande kyrkliga dogmen, man dermed af sig sjelf också upphör att tro å Kristus och bekänna sig till honom; men de kunna dock icke tänka sig denna tro på Kristus på något annat sätt, än som instämmande i en formulerad lärosats om honom ooh öfverhufvud till en formulerad kristlig religionslära, och särskildt är det dem alldeles oklart, hur någon skulle kunna bekänna sig till Kristus, utan att bekänna sig till en bestämd lära om honom, hur den än för öfrigt må vara uppstäld. Derför anse de ock som hutvudvilkor för hvarje religiös Förening, att ett inbegrepp af kristliga troslärosatser mäste finnas, om hvilka alla äro ense, och kunna blott på dess grund föreställa sig en verkligt religiös förening af verkliga kristne... Men ett sådant är intet verkligt behof. Må man icke missförstå mig. Naturligtvis är hvarken min mening, att det rena och fulla förståndet af den gudomliga uppenbarelsens fakta icke